Bild från mitt besök på Kibbutz Masaryk, norra Israel. |
Det var i väsentliga avseenden ett helt annat Israel jag lärde känna på 1980- och 1990-talen. Men jag blundade inte för ockupationspolitiken och förtrycket av palestinierna. Det fanns en annan mentalitet i en stor del av folket och den hade sina rötter i pionjärgenerationerna och i en judisk vänster, inte sällan med europeisk bakgrund. Det var bland dessa människor jag stortrivdes. Umgänget var intensivt och vackert.
När jag ser de skrävlande fascisterna i Israels nuvarande regering kan jag bara konstatera att det förflutna för alltid är över. Det vissa vill kalla Israels framtid kallar jag Israels undergång.
Man är bara väldigt naiv om man tror att kärnvapenmakten Israel låter sig gå under. Det allra troligaste är att landet slås sönder av ett inbördeskrig, vars blodiga uttryck redan är synliga.
Det kommer att jublas. Det kommer att firas. Men för de judiska folken i världen kommer Israels moderna tragedi bara att vara ett upprepande av historiska katastrofer.
1 kommentar:
Jag minns Artur Lundkvists fina reseskildring Hägringar i handen från 64. Onekligen ett annat Israel.
Känns overkligt idag.
Skicka en kommentar