onsdag 19 oktober 2011

Imre Kertész - en påminnelse.

Imre Kertész, Torgny Lindgren
och Ervin Rosenberg. Foto: privat.

Hämtat från Imre Kertész författarskap (i översättning av Ervin Rosenberg)

1. Ur "En annan"

Författarpladder i sällskapsrummet: ensamma rovdjur kretsar runt de tomma faten.

Den döende parken. Dungen av barrträd som förr svällde av kraft och strävade mot skyn mittemot mitt fönster - under många år kallade jag dem 'gröna lågor' - förtvinar nu uttorkad, gråblek och vissen.

Vaga intryck av kalla beröringar från mina yrkesbröder. Jag tycker mig höra reptiler glida förbi bakom min rygg, men så snart jag vänder mig om försvinner de eller förvrider snabbt sina krokodilmunnar till ett leende. De sticker en recension i handen på mig, och jag kan inte avgöra om det rör sig om elakhet eller ren och skär välvilja.

2. Ur "Det landsförvisade språket"

Ja, litteratur, liksom all konst, är människans livsnödvändiga aktivitet. Förutsatt att hon bedriver den med livsnödvändig aktivitet. Om inte, då är den förstås oviktig (...)

I den ljumma kvällen är trottoarserveringarna ännu öppna utanför de wienska kaféerna och barerna; jag sätter mig på en av dem, beställer en öl för att skölja ner mina farhågor, och Gugelhupfen, förstås. Gode Gud, är det inte just en pornografisk films grälla affisch som hånler mot mig? Föreställningen måste ha slutat alldeles nyss, ty man håller just på att slå upp dörrarna; en brunhyllt ung man är på väg ut med händerna i fickan. Jag väntar på den utströmmande publiken: den kommer inte. Allt tyder på att den var han, den brunhyllte unge mannen. Hurså? Är inte ens porrfilmen viktig längre här? frågar jag mig bestört.


3. Ur "Galärdagbok"

Men en sak är säker: i jämförelse med den borgerliga utgör varje diktatorisk, autarktisk styrelseform liksom varje form av massherravälde en regression in i puberteten, in i urmänniskotillståndet.

När du är död, njut av tystnaden.

... att i denna kollektiva värld förbli privatmänniska och hålla ut som privatmänniska...

Massa och ande har i alla tider varit konträra begrepp.

Stillsam tillfredställelse över att jag är en komplett främling i mitt hemland, en främling bland människorna, en främling i världen.

... fascismens olika färgnyanser...

Karaktäristiskt för vår värld är den fråga som så ofta ställs i dessa dagar: varför kommunismen (bolsjevismen, socialismen eller vad den nu ska heta) egentligen bröt samman, men ingen frågar varför och hur den över huvud taget kunde bestå så länge.


4. Ur "Dossier K."

Den överlevande är ett undantag, hans existens är i själva verket resultatet av en i dödsmaskineriet uppkommen driftstörning, som Jean Améry träffande anmärker. Kanske just därför är det så svårt att förlika sig med, vänja sig vid den exceptionella och regelvidriga existens som överlevnaden utgör.

Där Auschwitz börjar, där tar logiken slut.

Det var underligt att återkomma till mänsklighetens värld. Resten är en anekdot.

Inga kommentarer: