Den här författaren har jag skrivit om vid flera tillfällen. Senast i samband med att hennes fina lilla novell Hafia utgavs. Men innan dess också, till exempel när Elisabeth Grate utgav hennes magiska roman Sju stenar till den otrogna hustrun.
Nu är det dags för en vacker liten diktsamling. Den utges som nummer två i förlagets serie Rondo (Hafia var nummer ett).
Istället för att nu citera en dikt visar jag ett uppslag ur boken (klicka för förstoring), där ni kan läsa ett smakprov.
Det är signifikativt för henne att tala om stenarnas medkänsla. Där finns kärvheten, också i språket, den sortens kärvhet som kan spänna en båge mellan livets brutala sidor och dess sköna. Så heter det: "Det finns behornade ord/ och ord i anständig dräkt/nakna var de som jagats ut ur paradiset/ för att de inte hade skam i kroppen/ De irrar omkring på jakt efter en spegel/ att gå in i med silverhinnans samtycke"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar