Syriskt, ukrainskt och irländskt - från språk till köttfärssås på oxkött

Foto: Astrid Nydahl

 

Det var folktomt på tisdagsmorgonen. Till sjukhuset kom jag en halv timme för tidigt. Tomt i väntrummet, jag kallades in nästan direkt. Tomt på bussarna. Tomt i matbutiken. Vi inhandlade det vi behövde och det rymdes precis i matkärran.

När vi skulle återvända satt det en vacker flicka i busshållplatsens kur. Jag frågade om jag fick sitta bredvid henne. Det fick jag. Hon var 6 år. 

Då började lillebror i vagnen att vinka och flirta. Det slutade med att vi både där och sedan under bussturen talade med deras mamma. Hon hade kommit från kriget i Syrien via Libanon, Egypten, Marocko och Libyen, "och sedan över havet". Hennes två barn var födda i Sverige.

Vi talade språk och geografi med varandra. Inte religion och närliggande, explosiva ämnen.

När vi kom hem började jag laga maten direkt, den som ska räcka hela veckan. Den irländska nötfärs vi köpt i alla år för högst 59.90 kg, kostade i dag 79.90 kg- det är mycket konkret vad som pågår och det är bara att lära sig laga sådan mat som är dryg.

I söndags gjorde jag köttsås på lamm. Den spädde jag i dag ut med en rejäl dos nötfärs, tomat, mjölk och goda kryddor. Till det lagar jag pasta, ur en säck jag köpt för flera år sedan.

Världen är stor. Vi är små. Inför de mäktiga herrarnas arméer - i Syrien, Ukraina eller på andra platser - är vi mycket små.