Svenska folkets tålamod måste slå världsrekord. Vem annars skulle finna sig i att landet saknar regering?

I Lake District, England. Foto: Astrid Nydahl

 

När man varit nerbäddad i fyra dygn börjar tålamodet rinna ut. Inte bara för att jag måste stanna inomhus, utan också för att den månadsbiljett jag köpte för bussresor tickar bort till ingen nytta.

Jag ligger alltså om dagarna. Läser förstrött några rader här, några rader där. Orkar inte blogga på allvar, men det här är ett seriöst försök (och i morgon ska jag glänta på något i brevväg som jag tror jag intressera er; Sara Danius skriver om mig till mamma Anna Wahlgren).

Svenska folkets tålamod måste slå världsrekord. Vem annars skulle finna sig i att landet saknar regering? Det har gått en månad sedan det så kallade valet, dörrarna är stängda och halva svenska folket tycka leva med SD-skräck. Själv lever jag i ständig skräck för vad hela den politiska klassen ska ställa till.

Kriget pågår för fullt. Människor torteras, våldtas och mördas. Senaste sabotaget har just utförts mot den viktiga oljeledningen genom Polen. Den uppfinningsrika "vänstern" lägger säkert ansvaret i Washington. Så har den gjort med Nordstream-sabotaget, liksom den höger som ligger till höger om högern har gjort. När klipps vår fiberoptik i bitar av yrkesskickliga spioner och agenter? Och vem ska vi då vända oss till?