Marianne Molander Beyer är docent i franska och lektor vid Göteborgs universitet. Hon har länge forskat om svensk-franska relationer under 1700- och 1800-talen.
”Att studera brev och dagböcker”, skriver hon ”är mitt stora intresse…” och boken i fråga är byggd på sådant material skrivet av Clas Julius Ekeblad 1742 -1808. Under pågående forskning om Rousseau stötte hon på honom.
Hans dagböcker och andra texter var uttrycklingen avsedda för eftervärlden, la postérite, påpekar hon, och det förstår man redan av bokens titel. Det var ett av upplysningstidens honnörsord.
Dagböckerna är ofta skrivna på franska. Författaren nämner några intressanta dagboksskribenter från epoken och skriver:
”Samtliga tillhörde den privilegierade aristokratin, som fått den traditionella uppfostran för unga adelsmän: en klassisk, humanistisk bildning, goda kunskaper i det franska språket och tidiga insikter om vikten att kunna föra sig i de finaste salongerna.”
När det gäller Ekeblads dagböcker – som Marianne Molander Beyer elegant och säkert leder oss igenom – så talar vi om sex volymer huvudsakligen skrivna på franska, med en sjunde volym som skiljer sig i det att den är en dagbok skriven under Ekeblads grand tour. Under fyra år befann han sig på resa, men också en längre tjänstgöring som officer i Frankrike. Därtill kommer en åttonde som blir allt mer oregelbunden med många luckor
Avsikten med denna bok är att ge en ”fördjupad förståelse av den gustavianska epoken”, och det lyckas absolut. Det är fascinerande, inte minst att följa Ekeblads anteckningar om umgänge i kungliga slottet eller på andra gods än det där han själv växer upp. Oscar Levertin ger honom vitsord, då han skriver att han är ”en af de mest fullödiga och älskvärda representanter för den gustavianska högadeln som finnes.”
Särskilt intressant finner jag Ekeblads resedagbok från en bildningsresa i Västsverige sommaren 1762.
 |
| Stola herrgård |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar