Valborg - med lästips
 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Jag önskar alla mina läsare en fin och fridfull Valborg. Som helgläsning rekommenderar jag Fredrik Persson-Lahusens text under rubriken Första kapitlet på något alldeles nytt:
I samma stund som familjen
flyttade till Sverige började min tyska hustru uttrycka sin förvåning över att
konfronteras med profilerade politiker som kunde misstas för gymnasister, för
att inte tala om de oräkneliga nöjesjournalister som syns på kultursidorna i
landets prestigetidningar. Jag intog inledningsvis nationell försvarsställning,
invände att tidskrävande bildning och erfarenhet kanske inte väger fullt så
tungt här som i hennes hemland, men så har ingen heller sedan Refaat El-Sayeds
glansdagar fått för sig att pråla med doktorsfjädrar av tvivelaktigt ursprung.
I det tyska etablissemanget sker det däremot titt som tätt. Visst skulle det
vara kul att få lyssna till Ingvar Carlsson som politisk kommentator, men Altkanzler
Helmut Schmidt var egentligen rätt gaggig när han på slutet tyckte till om
världsläget i valfri tv-studio, även om kedjerökandet på tvärs mot alla förbud
var uppfriskande.
Innerst inne
förstod jag givetvis ändå vad hon menade. Att Svenska Dagbladet
häromåret sparkade ut stora delar av sitt kvalificerade kritikerstall hade inte
gått mig förbi och tiden i Berlin, med tyska tidningsbuntar till frukost,
gjorde att jag kunde nicka instämmande när Horace Engdahl tecknade Tyskland som
ett Sverige för vuxna. Att en lysande essäist som Per Landin inte har en fast
publicistisk hemvist är bara ett exempel på att den svenska offentligenheten,
tvärtemot alla populära påståenden om det myckna antalet medelålders män, tycks
rymma försvinnande få griniga gamla gubbar (och gummor).
Hela texten hittar man i Respons.
2 kommentarer:
Även jag får be dig och de dina om en skön Valborg med eld och eldvatten kompletterat med lite god mat.
Tack för lästipset. Troligen tar jag del av det. (Mitt inne i Olof Lagercrantz'Strindbergbiografi, men det finns alltid tid för parallell läsning.) Citatets ord om Landin kunde varit mina egna ord. Han presenterade ju t ex högerradikala Junge Freiheit i DN på 90-talet och fick skit för det.
Dock lite tveksam till det här med att döma hunden efter håren eller politiker efter klädsel och ålder. Även om Peter Eriksson från MP och "poeten" Göran Greider borde vara med i "Gör om mig" i Go'Kväll.
http://www.svt.se/gokvall/gor-om-mig/
Carl Hamilton (ej politikern) var inne på den linjen (klädsel/apparition som vuxenmarkörer) på 90-talet och talade sig varm för vuxna män med slips, fast han alltid själv uppträdde utan.
Vuxna som abdikerar sin vuxenhet. Ja, vi har hört om det. När George Bush (Den imbecille) vann presidentvalet skanderade konservativa "the grown ups are back". Och det gick ju bra.
Tänk på Roland Poirier Martinsson, förment konservativ som är nedlåtande mot de "underklassmänniskor" som skräms av invandring. Borde inte varje psykiskt normal människa skrämmas av vår tids förhärjande folkvandring?
Nej, skenbar vuxenhet är inget att ha om det inte kombineras med anständighet - och då menar jag inte överklassmänniskors koketta ömmande för invandrare. Eller som en gammal dam sade, vilket citeras i Bo Cavefors "Memoarer": "Man skall vara snäll mot barn, hundar och negrer". (Kan jag bli åtalad nu för att ha, om än indirekt, använt ordet "negrer"?). Nej, jag menar anständighet i exemplet vem du räddar först: ditt barn eller grannens?
Förrädarna är många. Hela media- och politiker- samt skådis- och författaretablissemanget.
Dessa kräk som vi ser i "Babel" eller kan lyssna på i P1:s "Spanarna". Alla quislingar.
Men jag är vid gott mod rörande de rättmätiga straff som kommer att komma över dem! Ormen och den ömmande bonden.
Beträffande vuxenlandet Tyskland. Jag menar Merkel! Och de som stöder henne. Vuxna? Pseudo!
Läste ett kul lustmord på Tyskland på amerikanska Alternative Right där skribenten menade att Hitlers och Merkels överdrifter kunde spåras till den tyska syntaxen. Hjärnans utveckling deformeras av nämnda meningsbyggnad, med påföljd att Hitler ville mörda hela folk och Merkel öppna dörrarna för alla folk.
Kanske problemet tyvärr är demokratin. Ja, jag vet, innan hedonistsamhället när folk enligt myten fyllde sin fritid med litterära studiecirklar på ABF, så kanske den hade funkat. Kanske det räcker med att t ex 20-30 procent av medborgarna är idépolitiskt djupt engagerade för att de skall kunna påverka de mindre engagerade och möjliggöra någorlunda vettiga väljare.
Men nu är alla Thailandresenärer som tittar på Let's dance. Ridå.
Skicka en kommentar