tisdag 5 april 2016

Totalitarismens uppkomst på svenska

Hannah Arendt (1906-1975)
Hannah Arendt: Totalitarismens uppkomst (Daidalos, översättning av Jim Jakobsson).

”Vi har inte längre råd att bara ta fasta på det som var bra i det förflutna och kalla det för vårt arv, att avfärda det dåliga och bara betrakta det som en dödvikt som tiden av sig själv kommer att begrava i glömska.” (Hannah Arendt i förordet till Totalitarismens uppkomst).

Hannah Arendt behöver ingen presentation här. Ändå finns det anledning påminna om hennes tes om den banala ondskan. Och när jag nu läst hennes storverk Totalitarismens uppkomst, för första gången komplett översatt och utgivet på svenska, ser jag att hon redan vid den tidpunkt då hon skrev och utgav det var inne på liknande spår. Totalitarismens uppkomst utkom i olika versioner och såväl i original på engelska (1951) som i en av Arendt själv skriven tyskspråkig utgåva (1955). Boken Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem kom på svenska 1964.

Totalitarism-verket hade en intressant arbetstitel, The Three Pillars of Hell, vilket måste sägas vara träffande eftersom det i tre separata delar behandlar i nu nämnd ordning: antisemitismen, imperialismen och totalitarismen. Arendt menade ju att de hängde samman och att de på sätt och vis var varandras förutsättning.

Mitt nu genomlästa exemplar är fullt av understrykningar och anteckningar. Jag föreställer mig att det är ett verk som aldrig kommer att förpassas till dammsamlandets vrår utan tvärtom bli ett återkommande arbets- och referensverk.

Arendt inleder med att ställa antisemitismen mot sunda förnuftet. Hon påpekar att det allt förtärande judehatet egentligen får sin fulla genomslagskraft när ”judarna i det närmaste försvunnit från alla viktiga poster” (med hänvisning till Dreyfusaffärens Frankrike). En tes hon genomgående driver är nämligen att rikedom (representerad av bankirer, affärsmän, finansiärer) bara anses vara ”parasitär, meningslös och motbjudande” när den är utan makt. Det moderna judehatet har således varit intimt förknippat med judisk assimilation, en process som Arendt menade allt mer tog bort judendomens religiösa och andliga dimensioner i och med sekulariseringen. Men samtidigt började judarna hotas av fysiskt utplåning utifrån (liksom upplösning inifrån).

Den historieskrivning Arendt erbjuder gör det mer begripligt och ”rationellt” att sedan ta till sig den nationalsocialistiska rörelsens framväxt, judehatets karaktär, den tyska pöbelns och andras syn på judarna som ”nyckeln till historien” och därmed till de tidigt utpekade offren, såsom skyldiga oavsett skuld eftersom judehatarna bar på en ”övertygelse” som ”vilar på åsikter och inte på sanning” (för att använda Platons ord, vilket Arendt gör).

Antisemitismens historia är Europas historia. Arendt hanterar detta faktum utifrån konkret historieskrivning. Att Tyskland här får en särställning har sin självklara förklaring. Men hon analyserar också länder som Österrike och Frankrike, i det senare fallet med en utförlig berättelse kring Dreyfusaffären. Ett genomgående argument i hennes framställning är att juden får representera allt det förhatliga i moderniteten.

Övergången till andra boken, Imperialism, är fullständigt logisk. Hon inleder med ett bestickande citat från Cecil Rhodes: ”Jag skulle annektera planeterna om jag kunde.”

Imperialismens period anger hon som tiden mellan 1884 och 1914. Dessa år skiljer 1800-talets kapplöpning om Afrika från 1900-talets inledande första världskrig. Perioden utmärks av borgarklassens politiska frigörelse. Hannah Arendt skriver: ”Det enda storslagna med imperialismen ligger i nationens hopplösa kamp mot den. Det tragiska i detta halvhjärtade motstånd var inte att många representanter för nationen kunde köpas av de nya imperialistiska affärsmännen; värre än korruptionen var de omutbaras övertygelse om att imperialismen var det enda sättet att bedriva världspolitik.” I detta avsnitt bränner det verkligen till, och man behöver inte läsa mycket förrän man ser att argumenten för den tidiga imperialismens politik bär samma kännetecken och uttryck som vår tids så kallade globalisering.





Det finns en aspekt av Arendts resonemang här som egentligen skulle förtjäna en egen artikel och den har att göra med hennes sätt att använda ordet "vildar". Jag har förstås sett att det riktats kritik mot detta men menar att man kan läsa det på två sätt: antingen menar man att Arendt själv betraktar Afrikas befolkningar som vildar, eller så försöker man skriva in begreppet i kolonisatörernas och imperialisternas syn. Jag tycker själv att den andra tolkningen är den rimligaste, eftersom hon hela tiden refererar till en europeisk kolonialklass som rimligen uppfattade folken som just vildar. Varför skulle de annars ha "kommit med civilisationen"? Varför skulle annars ett begrepp som "vit mans börda" ha tillkommit? Mycket riktigt refererar Arendt både till Kipling och Conrad i dessa sammanhang. 

Allt annat som kunde nämnas i anslutning till denna bok lämnar jag orört tills vidare. Imperialismens epok är naturligtvis den som kräver allra mest, inte minst för att se och analysera ”administrativa massakrer” och andra vidrigheter begångna av de imperiebyggande nationerna.

Tredje och avslutande boken är Totalitarism. Här närmar vi oss de teorier som gjort Hannah Arendt mest känd, omdiskuterad och kritiserad. Jag menar att hennes verkligt banbrytande betydelse ligger i just totalitarism-analysen. Det är självklart Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen som får tjäna som exempel i analysen. Intressantast är nog hennes beskrivning av den pöbel som är det totalitäras förutsättning. Hon talar om massor som fått aptit på politiken, och säger att det var karaktäristiskt för framväxten av nazismen i Tyskland och för de kommunistiska rörelserna i Europa efter 1930, att de ”rekryterade sina medlemmar från denna massa av till synes likgiltiga människor som alla andra partier hade gett upp som alltför apatiska eller dumma för att förtjäna uppmärksamhet.”

Hon är noga med att påpeka att pöbeln kommer från alla samhällsklasser, och att massmänniskans normer bestäms av ”impulser och övertygelser som genomsyrade hela samhället”, snarare än vad hon bar med sig från den klass hon en gång tillhört.

Längre fram analyserar hon den totalitära organisationen och sedan den totalitära rörelsen vid makten. Om organisationen säger hon att dess former  är nya, avsedda att ”översätta rörelsens propagandalögner”, och inom ramen för dessa känner vi igen ”en central fiktion – judarnas konspiration, trotskisterna, 300 familjer”, etc. 

Vi känner i vår egen tid igen oss i hur de ser ut idag, med allt ältande om illuminaterna, frimurarna, amerikanska (gärna judiska) miljardärer som anses styra allt från den globala ekonomin till flyktingströmmarna i avsikt att upprätta sin ”nya världsordning”, NWO.  Om man som organisation får genomslag för den typen av världsåskådning, kan man enligt Arendt också ”bygga upp en grupp vars medlemmar agerar och reagerar i enlighet med reglerna i en fiktiv värld.”

Totalitarismen vid makten är den totala kontrollen av hela nationen och folket. Dödandet av människans individualitet är något annat än ett tyranni som anstränger sig att kontrollera, men aldrig helt lyckas. Befolkningen kommer likväl av totalitarismen vid makten att delas upp i anhängare och andra. De lojala premieras. De andra inte, eller rentav värre. Arendt skickar en varning in i framtiden: ”Totalitära lösningar kan mycket väl överleva de totalitära regimernas fall i form av starka frestelser som gör sig påminda varje gång det ter sig omöjligt att lindra politiskt, socialt eller ekonomiskt elände på ett människovärdigt sätt.” Vi som lever i en epok med facit förstår hur rätt hon hade.

Terrorn slutligen, denna metod som totalitarismen använder, betraktar Arendt som ett ”verkställande av en rörelselag”. Hon menar att eliminerandet av ”individer för artens skull” är vad det handlar om. Man offrar så att säga ”delarna för helheten”. De totalitära regimernas dödsläger och dödsfabriker är en terror som verkar i just den andan. Man tar bort de icke önskvärda "till förmån" för resten av befolkningen. Vem som är önskvärd eller ej avgörs av epokens och rörelsens karaktär (och jag kommer förstås att tänka på Kambodja under Pol Pot som massmördade "till förmån" för de levande).

Det finns oändligt mycket mer att säga om detta verk. Jag rekommenderar det till läsning och studier.



10 kommentarer:

Cello Jr sa...

Anti-konspirationstänkandet kan bli för dogmatiskt. Den ekonomiska makten är ett demokratiskt problem och den globala makteliten försöker givetvis påverka nationella regeringar ovanför väljarnas huvuden. David Rothkopfs bok "Superclass" lär bekäfta detta och mottogs väl utan anklagelser om konspirationsteorier.

Inte heller kan man vifta undan machiavelliska läror som Leo Strauss' om de två sanningarna, den anpassad till de känslostyrda och anti-intellektuella massorna, den andra
som bara en i rationellt tänkande tränad elit kan anförtros, som en konspirationsteori i klass med tron på häxor. Strauss var ju helt öppen om detta och vissa lärjungar blev sedan höga ämbetsmän i Washington inom Bush-administrationen. En applikation av hans läror såg vi i propagandan för den olycksaliga Irak-invasionen.

Man måste alltså skilja på David Ickes teorier om utomjordiska reptiler som styr oss och
t ex Mearsheimers och Walts välskrivna essä i London Review of Books om Israellobbyn.

Ironiskt förresten hur AIPAC kan skryta om att vara Amerikas främsta Israellobby på sin hemsida, medan allt tal om en Israellobby avfärdas som antisemitism och konspirationsteori.

P.S. Om tonen min kan tyckas polemisk i ordets ovänliga bemärkelse, så är det inte avsikten utan jag vill bara fatta mig så kort som möjligt.

Thomas Nydahl sa...

Jag har ju läst en del av det material du hänvisar till. Artikeln i LRB är ju en mycket seriös och relevant text och eftersom den har ett antal år på nacken kunde den ha kompletterats med mycket annat nytt material.
Men, det du hänvisar till har ju föga att göra med konspirationsteorier, tex. av sådan art som du själv pekar på med David Icke.
Ingen har väl - inte i min krets i alla fall - förnekat att det finns en stark Israellobby. Jag skulle säga: tack och lov finns det en sådan, annars skulle Israels judar för länge sedan vara fördrivna eller halshuggna.
Jag insisterar alltså på att Hannah Arendts arbete är viktigt för oss. Just nu. I vår galna tid.

Exoterisk sa...

Kul att du håller med.

Tyvärr är Israellobbyn bara en av många maktgrupperingar som utan demokratiskt mandat influerar USA:s utrikespolitik. Det är egentligen inget konstigt. Även svensk utrikespolitik tvingas av olika skäl vika sig för främmande staters önskemål. (Bofors och Indien. Och hur var med MS Estonia?)

Det är vardagsmat att olika maktgrupperingar försöker realisera målsättningar medels strategier man i möjligaste mån försöker hemlighålla eller kamouflera. Ett slags konspirativt beteende.

Vad jag antar att du var ute efter var enfaldiga konspirationsteorier riktade mot en speciell grupp, t ex juden som roten till allt ont. Eller frimurarna, eller Vatikanen, etc.

Världen är naturligtvis oändligt mycket mer komplex än så. Konspirationer finns, men de förklarar bara en del. Fredsrörelsen under kalla kriget var ett självspelande piano som gick Sovjets ärenden. Och just den sortens
nyttiga idioter vimlar det av. De kanske gör grovgörat.

Den av många för antisemitism anklagade journalisten och shakespeareexperten Joe Sobran, vars spirituella och eleganta krönikor var en fest att läsa varje vecka, lanserade teorin om The Hive, bikupan. Precis som bidrottningen inte behövde ge arbetsbina order, så behövde ingen politbyrå tala om för västvärldens nyttiga idioter hur de skulle agera och reagera för att gå i Moskvas ledband.

Samma psykologiska mekanism - tidsanda/kultur/psykologi - styr säkerligen en stor del av islamkrameriet och invandringsgalenskapen även idag.

Exoterisk sa...

P.S. Ooops, var inloggad på ett annat gmail-konto, som jag använder som kladdblogg. Sorry.

Återgår till Cello Jr-kontot.


Cello Jr sa...

Ångrar att jag skrev om "enfaldiga" konspirationsteorier. Bättre hade varit att jag skrivit om paranoja. Är det inte det som avses med en konspirationsteoretisk historiesyn?

Det är mindre nedlåtande att diskutera politisk paranoja kontra politisk realism.

Ty jag går in och ut ur paranoida tankar om samhället och även relationer. Och tror att det är vanligt och mänskligt.

Med tanke på massövervakningen av internet, så är det ju inte så underligt att man blir paranoid. Denna massövervakning är ju i strid med vad vi normalt accepterar rörande manuell övervakning, men som vi nu, på grund av att internet upplevs som abstrakt och opersonligt samt som en digital vildmark, accepterar. I kampen mot terrorismen.

Så frågan är vad som är obefogad oro och befogad oro. Tänk 1984. Tänk den fantastiska tv-serien Mr Robot. Å andra sidan blir vissa konspirationssajter lite väl paranoida. T ex Alex Jones Infowars, som man får lyssna på med samma försiktighet som man läser DN numera. Infowars liknar ett varuhus för olika konspirationsteorier. Blir lite mastigt i slutändan.

Ett bra korrektiv: att man alltid tillämpar ett kritiskt sinne, även när det får en att dra slutsatser som av många skulle stämpla en som "foliehatt" och som leder till tvivel på en själv. Ty som de sa i Arkiv X: "Lita inte på någon" och "Sanningen finns där ute".

Ja, är inte det innebörden i att vara obunden tänkare eller intellektuell? Att man beter sig som en polis i början av en förutsättningslös brottsutredning? Att man följer ett spår oavsett vart det leder? (I bakhuvudet just nu frågetecknen kring 11 september. Sett dokumentären "Loose change"?) Det är inte frågan om att till varje pris finna ett svar utan att ställa sakligt sett befogade frågor.

Lars-Erik Eriksson sa...

Paranoia eller ej men konspiratonsteoriers stora svaghet är att man utgår från hur människan är en gudalikt skicklig manipulatör, när vi i själva verket är ganska klantiga och ständigt överraskas av verkligheten.
Hos George W Bush fanns en grå eminens vid namn Paul Wolfowitz som sägs ha legat bakom planen på att demokratisera Mö. Gick sådär.
Hans grundhållning korrekt. Demokratier går aldrig i krig mot varandra. Rummel.
Israels enda chans till överlevnad är därför att grannarna börjar käbbla på ett mer civiliserat sätt med varandra och därmed omvärlden.
Om det existerar en ekonomisk konspiration efter Bretton Woods o Nixons avskaffade guldmyntfot som skapat too-big-to-fail ekonomiska hydror så har det åstadkommits en hel del bra saker i kölvattnet samtidigt. Färre internationella krig, fler demokratier, bättre utbildning, fler som äter sig mätta, osv.
Det stora som sker nu är folkvandringarna från söder till norr och de är ett direkt resultat av feta oljeinkomster som givit enorma ungdomspucklar i skuggan av oreformerad ideologi förklädd till religion.

Cello Jr sa...

Tack Lars för svar.

Svaga eller inte så finns bevisligen konspirationer. En samordnad mörkläggning är ett exempel.

Ett annat exempel är nätverkande utan publik insyn. Ja, noga räknat är varje otrohetsaffär en konspiration. Det är naturligt att konspirera.

Beträffande Wolfowitz så var han elev hos Leo Strauss och bevisade som "grå eminens" att han varit en uppmärksam sådan. Förhistorien till Irakockupationen är en svåröverträffade desinformationskampanj - inte minst på DN:s ledarsida, där Rummel-beundraren Ahlmark veckovis talade i brasklappsfraser om "antagligen" och "de flesta experter" etc., dvs med tanke på Saddams "massförstörelsevapen".

När sedan förlöjligade Hans Blix fick upprättelse, så övergick folkpartisterna Fredrik Malm och Birgitta "Avskaffa Sverige" Ohlsson till plan b. Missunnade kritikerna det "irakiska folket" demokrati? Ja, vi ser ju vad fri val medförde. Shia fick makten och Iran vann således inflytande. Förutom den lilla parentesen med fullskaligt inbördeskrig och Al-Qaida och ISIS.

Om någon borde ställts inför riksrätt så vore det George Bush och hans rådgivare.

Förlåt den polemiska tonen, men Irak blev den definitiva vattendelaren mellan mig och de neokonservativa. Som Amerika- och Europa-vän. Därav min upprördhet. Inget personligt.

Beträffande Bretton Woods kan jag inte uttala mig. Har ingen åsikt.

Däremot om folkvandringarna. Om feta oljeinkomster gett ungdomspucklar, så ger det motiv för de här maktspelarna/The Superclass att underlätta för oljeproducenterna att skapa "demokrati" genom att exportera befolkningsöverskottet till det f d välfungerande Europa.

Det är därför George Soros och oligarken Lord Sutherland propagerar för fortsatt massinvandring från MÖ och Afrika. Full medvetna om de turbulenta effekterna på kort sikt, åtminstone, i form av dödsoffer och våldtagna kvinnor. Ty så cyniska är de.

Än en gång ursäkt för mitt lite upphetsade tonfall, men jag blir så upprörd - inte över dina argument, Lars, utan över vad som pågår. I det hänseendet är vi nog av samma uppfattning.

Mvh

Cello Jr

Lars-Erik Eriksson sa...

Du får hetsa upp dig så mkt du vill Cello.
Det är lugnt.
Jag läste i alla fall en essä av Laurence Auster om just syd-nord-truppförflyttningen och hans grundläggande fråga var varför i allsindar vissa inflytelserika judar arbetar med socialister i väst som bävrar för att importera/blanda upp kristna med muslimer.
Hans svar/tes är att: Judarna fruktar ett andra holocaust från samma avsändare som sist, judarna fruktar däremot inte muslimerna ity tesen är att dessa saknar förmåga om än inte vilja.
En tes som god som någon tycker jag.

Cello Jr sa...

Det ligger nära till hands att resonera så. Inte minst antisemiter gör det. De hävdar att "judarna" (judiska intresseorganisationer) använder muslimerna för att eliminera alla vita nationer - inklusive USA.

Till viss del är det säkert sant, men visar också - vilket Auster påpekar - ett allvarligt intellektuellt tillkortakommande hos ett så pass IQ-mässigt högstående folk.

Ur den artikel ("Why Jews welcome Muslims") du förmodligen syftar på:

The real object of Jewish fears
First of all, as crazy as it may sound, there is something that many American Jews fear in their heart of hearts even more than they fear Moslem anti-Semitism, and that is white Christian anti-Semitism. Steinlight himself pointed to this phenomenon at a recent panel discussion hosted by the Center for Immigration Studies:

"Every high profile Jewish institution, whether it's a national organization or a major synagogue, is surrounded by concrete barriers to prevent car bombs exploding too close to the buildings. If you go through the lobbies into those buildings you have to pass metal detectors and double-doors of bulletproof glass. You are then frisked by security guards, mostly retired New York City police or Israeli agents, and then are scanned again with metal detectors.

"What is truly comic about this—were it not an instance in the theatre of the absurd, and were it not so appalling an indication of the kind of mass denial that is still governing major American Jewish organizations, including the one I used to work for that's currently meeting across the street—is that the staffs of these organizations pass the car bomb barriers, go through the double bulletproof glass lobbies, get frisked, then go upstairs into their offices and spend their days talking about the threats posed by evangelical Christians...."

http://archive.frontpagemag.com/readArticle.aspx?ARTID=12534

Nu sker inte folkutbytet (folkmordet, om man skall applicera FN-definitionen) enbart med assistans av judiska organisationer. Saken är mer invecklad än så.

De kristna kyrkorna är lika aktiva i importen av muslimer som judiska grupper. Men framför allt de finansintressen som vill ha en gränslös värld och en världsregering (Winston Churchill, t ex).

En artikel i New York Times om "deep state" ger en skrämmande bild av "bakom kulisserna".

http://www.nytimes.com/2015/09/15/us/examining-who-runs-the-united-states.html?_r=1

"Deep state" (Anders Jallai använder också den termen om det svenska säkerhetsetablissemanget) motsvarar enligt mitt sätt att se det innebörden av ordet "konspiration". Det vill säga, den är inte allsmäktig, långt ifrån, men verkar som ett slags gränssättare för hur mycket demokrati vi får ha och i det fördolda. Det här med ett ansikte utåt, ett inåt, exosterisk vs esoterisk.

Cello Jr sa...

P.S. "Clinton, Quigley, and Conspiracy: What's going on here?" Excellent nyanserad psykoanalys av hur konspirationsbegreppets används och missbrukas.

http://www.namebase.org/news01.html