söndag 3 april 2016

Söndagsmuller, gäss och Mozart. Plötsligt besked: Lars Gustafsson död!

Vitkindad gås, Tosteberga 3  april. Foto: Astrid Nydahl
Det mullrar dovt sedan tre dagar. Ute på Rinkaby skjutfält pågår något slags övning. Det är inte det vanliga smattret, utöver det kommer också de där dova smällarna som både hörs och känns i magtrakten. Vi begav oss ut till Tosteberga hamn idag, den låg helt vindstilla och tyst. Två män bytte halmtak på ett av husen. En ensam man fixade sin båt. Utanför hamnen fanns några svanar, det var allt. Men de dova smällarna följde oss hela tiden.

På vägen tillbaka fanns det stora flockar vitkindad gås på båda sidor. Astrid gav sig ut och jag stannade i bilen för att lyssna till bitar ur Figaros bröllop som spelades och diskuterades i P2.

Imorgon börjar en orolig vecka. Det kanske jag återkommer till. Men idag ska jag fortsätta läsa Hannah Arendts tegelsten om totalitarismens ursprung.

***

Jag ville inte tro det, men jag såg just att Lars Gustafsson är död. Han som betydde och betyder så mycket för mig. Jag tror de flesta är chockade. Han var ju aktiv in i det sista och jag vet inte dödsorsaken, men lär få återkomma!

Men för att bara smaka på hans storhet tycker jag att man ska läsa det tacktal han höll när han tog emot Thomas Mann-priset i München i oktober 2015.


4 kommentarer:

Leonardo sa...

Ledsamt och tungt nu när Lars Gustafsson lite oväntat lämnat oss. Han röst behövdes så väl i en värld där flams och trams dominerar.

Einar J sa...

Ja, det är lika chockartat som ledsamt. För mig har Lars Gustafsson varit en ständig följeslagare sedan unga år. När man känner stor sorg när någon dör som man inte var personligt bekant med, ja då betyder det något särskilt. Det är just det man tvingas reflektera över en dag som denna.

Thomas Nydahl sa...

Tack till er båda, jag vet ju att han var en av era viktiga följeslagare. Det har värmt mitt hjärta att veta att det i den relativt lilla bloggkrets jag läser finns människor som ni. Jag fick plötsligt en känsla av att Lars Gustafsson ändå var och förblir en vattendelare: människor som söker nöjen och spänning som enda faktorer i litteraturen lär inte ha läst honom. Och ändå har de gått miste om så fantastiskt mycket roligt och spännande i hans romaner. Nej, det blev en konstig avslutning på den här helgen. Vi lär väl återvända till ämnet!

Stefan Lundin sa...

Som sagt, stora författare har lämnat oss men deras verk kommer att leva kvar länge än. Ska nu ta mig an Hannah Arendts bok , efter att ha läst islänningen Stefanssons "Fiskar har inga fötter".