Medborgare? Nej, grundlurad valboskap

Foto: Astrid Nydahl

Minst en gång i månaden finns det skäl att fråga sig vad som skett sedan 1950-talet. Vi som föddes det årtiondet växte nog upp i en föreställning om att det mesta var stabilt och att det skulle fortsätta så.

2000-talets nyblivna pensionärer kan minst en gång i månaden läsa sina pensionsbesked i form av överföringar till bankkonton. Det är rara små summor det handlar om. De räcker till det allra nödvändigaste. Är man två kan den ena ta hand om hushållsvarorna, det vill säga mat, frukt, tandkräm, diskmedel, toapapper och sådant, och den andra får ta hand om kallhyran och elräkningen. Men var det så det var tänkt? Journalisten och författaren Lars Åberg har skrivit en ytterst tänkvärd - och handen på hjärtat, är den inte tecken på en skandal? - artikel om vad som skett sedan vi växte in i det vi trodde skulle vara ett någorlunda stabilt folkhem där vi definierades som medborgare och inte som valboskap och konsumenter:

"När förändrades Sverige? Hur har den gradvisa förskjutningen speglats av medierna? Tron på statsindividualismen är förmodligen kraftigt försvagad medan ökande resurser har investerats i den strukturella välviljan. Det är som om den frigörande kraften i det socialdemokratiska projektet i stora stycken gått förlorad och ersatts av rejäla doser missmod och misstro. Tilliten, det svenska samhällets paradgren, är inte vad den en gång var. 

Ingen kan dock påstå att svenskarna är rädda för förändring. Trogna sina modernitetsideal har de utan att visa entusiasm accepterat EU-medlemskap och överenskommelser om sänkta pensioner och generös migrationspolitik. Detta har förändrat landet, samhället och systemet utan att någon kan peka ut exakt när ett nytt tillstånd ersatte det gamla."