Foto: Astrid Nydahl |
Det finns något verkligt tragikomiskt över den fars som nu utspelar sig i
den svenska regeringen. Det gamla ärevördiga socialdemokratiska partiet – med större
erfarenhet av regeringsarbete än något annat parti – har hamnat i en koalition
med det parti som samlat de flesta knäppgökarna i vårt arma land. Så när
Aftonbladet frågar Stefan Lövfen ”Hur försäkrar du dig om att det inte kommer
fler problem med MP längre fram?” blir hans svar just tragikomiskt: ”Det frågar jag hela tiden, finns det något mer jag
borde veta? Nu har jag fått svar att det finns det inte. Men jag kan aldrig
garantera något.”
Miljöpartister skakar icke hand - med vem som helst, man eller kvinna. |
Kan man få stiga av denna verklighet? Jodå, det går bra.
3 kommentarer:
Någon kommentator jämförde MP med en melon: grön på utsidan, röd på insidan. Ganska fyndigt tyckte jag.
Cello Jr: Det epitetet tillskrev man förr i världen (1970-1980tal) vissa centerpartister och CUF-are. Åsa-Nissemarxisterna etc. För all del är politik till sitt väsen så att ideologer och företrädare gärna använder andras idéer och epitet för egna syften (jag kan undra vad Bismarck hade tyckt om vänsterns senare kamp för välfärdsstaten. Hans vision för välfärdsstaten var en sorts statspaternalism där tanken var att sträcka ut systemet som gällde på godset till att omfatta hela samhället).
Tack för den historiska bakgrunden och påminnelsen om
"Åsa-Nissemarxister". Hade glömt dem.
Skicka en kommentar