onsdag 31 december 2014

"Godhet" och tyranni som slavspråk

Bygatan i juletid. Foto: Astrid Nydahl
"Ordet 'god' har en obehaglig bismak" skriver Bertolt Brecht i Flyktingsamtal (svenska 1974 i Herbert Grevenius översättning).

Det är just den obehagliga bismakens epok vi lever i. Nyorden klibbar fast vid de gamla och upphöjs till moralisk standard. Det sker med nödvändighet när vårt språk blir till politiska vapen för att upprätthålla en bestämd maktordning.

Wolf Biermann skriver i Daidalos fall (svenska 1992 i Per Landins översättning):
"Slavar talar helt enkelt slavspråk, det är inget att säga om! Den som gör sig lustig över det måste själv ha vågat opponera sig. Och den som öppnar käften får den ibland tilltäppt. Det vet jag av sorglig erfarenhet."
Brecht och Biermann fick båda erfara hur deras tyska språk gled in i godhetens och tyranniets sfär. Två olika epoker, delvis sammanvuxna kring nazismens fall och DDR:s grundande, men samma fenomen. Vilka lärdomar har vi dragit av det? Inga alls verkar det som. Också i de formellt demokratiska, parlamentariska samhällsordningarna ser vi hur makten medvetet och med yttersta raffinemang använder språket som maktmedel. Ordet "god" är förstås alltid med i det, som en underliggande harmonisk ordning som varken rubbar eller förför. Den bara finns där och det är upp till oss att identifiera oss med den. Vi har inte minst den gångna hösten sett hur förskjutningarna gör diskussioner i princip omöjliga. När den politiska hydran smälter samma till ett odjur med sju huvuden kan man inte argumentera mot de politiker och journalister som kallar det "stabilitet", "ordning", "lösning". Det är ju varken det ena eller det tredje.

Vem av oss gör som Biermann, "öppnar käften för att få den tilltäppt"?

Idag är det nyårsafton. Om det behöver jag inte annat säga än att jag och vi alla från och med i morgon måste lära oss att skriva "2015". Det duger som beskrivning av ett nytt år. Resten lär vi får tampas med som vanligt.

Jag skriver ingen nyårskrönika eftersom jag inför julen i år publicerade denna tämligen familjenära krönika. Annars är det ju ingen brist på såväl viktiga som rentav brännande frågor att resonera kring. Och just det gör jag löpande i bloggen. Skulle man påminna om några avgörande händelser kunde man lätt identifiera dem: Ryssland/USA/Ukraina, Mellanöstern/Islamiska staten, EU/ekonomiska kriser och folkliga protester, Islamismen/ laglösa arabstater med störtade despoter samt inte minst den groteska politiska utvecklingen i vårt eget land (vilken ju på sätt och vis ovanstående nyårstext berör).



5 kommentarer:

elina sa...

Man måste hoppas att nästa år blir bättre, både på det stora och det lilla planet. Tyvärr lever ingen av hoppet, det är bara en illusion, utan hoppet behöver aktion.

Trots detta mörka årsslut: Bättre Nytt År!
Vi ses här, hoppas jag.

Bengt O. sa...

"Det är oacceptabelt" säger politiker och "ledare" så fort något inträffar, från minimimått på gurkor till blodiga inbördeskrig. Men accepterar gör man i alla fall.

Att önska "gott nytt år" har kanske förfallit till en meningslös klyscha i stil med "have a nice day". Men det måste väl ändå vara tillåtet att ha vissa förhoppningar och önskemål. Därför tar jag mig friheten att önska ett mycket gott nytt år till dig och din familj,inte minst mot bakgrunden av din julkrönika.

Hoppas att du inte tar illa upp om jag avslutar med ett citat, kanske litet frivolt i sammanhanget, från min favoritförfattare:

Lyckan tror jag mera hänger
å rent etiska poänger:
ett med ömhet dukat bord
och små mjuka kvinnoord.


"Kvinnoord" får givetvis tolkas som dylika från personer av ömse kön.

Thomas Nydahl sa...

Elina, tack för det gångna året, jag önskar dig detsamma. Och agerar gör jag ju, varje dag, för att lotsa inte minst de minsta barnen ut i ljuset igen.

Bengt, stort tack ska du ha. Är särskilt glad att du hörde av dig, har ofta saknat dina kommentarer.
Jag önskar förstås dig detsamma och instämmer i den vackra versen. Tack och lov finns de där kvinnoorden alltid hos mig, utan dem hade jag gått under.

Anonym sa...

jag vill hur som helst önska dig ett gott nytt år thomas. ett lindrande år, vilket kanske är detsamma som ett lindrigt år.

jag skriver sedan några dagar någon rad om dagen på twitter, den senaste lyder, lite i linje med vad du skriver ovan:

En bra slav tror han är fri.

så länge sådana som du orkar fortsätta finns det något slags hopp.

allt gott från mig

einar a

Thomas Nydahl sa...

Tack detsamma Einar.