|
Foto: Astrid Nydahl |
John Cowper Powys skriver i Ensamhetens filosofi (i översättning av Gunnar Lundin och Sven Erik Täckmark):
"Det är märkligt hur djupt dessa förödande massåsikter trängt in i huvudet på folk. Begreppet 'framgång' till exempel, som bara betyder att vara känd för folk som inte har mer hum om verklig förtjänst, verklig värdighet, verklig karaktärsstorhet och om verklig lycka. Vilken futtig, ytlig, fåfäng ambition!"
Och vidare:
"Ja, det är en grandios perversion, en sorts ställföreträdande fåfänga, denna kult av rövarmentalitet och rovgirighet. Många stilla, harmlösa, poetiska, bokälskande människor har, till följd av en sorts patologisk masochism, fått för sig att de måste sänka pannan mot marken inför stora, dundrande tyranner och inför allsköns rovlystna köttätare."
Det påminner mig om vikten att ständigt återvända till klassikerna. Inte låta sig bländas av samtidens litteratur och "filosofi". Ändå inte kopiera eller härma klassikerna. Inte göra dem till "lära" och "ideologi". Läsa och kanske lära något. Se att det funnits varningstecken långt innan vi kom till. Se att livet och döden ingår i denna kedja av handlingar och tankar. Eller som Powys säger om svunna tider och sin samtid:
"Tiden har kommit för män och kvinnor att befria sig från de gamla slagord som förlorat sin sav."
1 kommentar:
Tack för att du påminde mig om Cowper Powys. Wolf solent var en av mina stora läsupplevelser som ung. Jag ska plocka fram hans böcker igen.
Skicka en kommentar