Norska röster om svensk "debatt"

Foto: Astrid Nydahl

Jag fick ett mail från författaren Gunnar Sandelin. Det är han som tillsammans med etnologen Karl-Olov Arnstberg skrivit den intressanta boken om invandringen som svensk problematik, Invandring och mörkläggning. Han hade en länk i sitt mail, den gick till en norsk dagstidning, Aftenposten, som skriver om hur tyst det blev när boken utkom:

"I alle fall om vi skal tro forfatterne Karl-Olov Arnstberg og Gunnar Sandelin, som i mars ga ut boken Invandring och mörkläggning, En saklig rapport från en förryckt tid. Arnstberg og Sandelin kommer med en vitenskapelig og sterkt innvandringskritisk bok, og ble ifølge seg selv og meningsfeller totalt kneblet i det svenske debattklimaet.

Kun Aftonbladet av de store, svenske avisene ville anmelde boken. Og det med anklager om rasisme - illustrert av et bilde fra en nynazistisk demonstrasjon i 2007. Boken ble imidlertid omtalt av flere danske aviser - Det skjedde ingenting i vanlige medier. Derimot slo det direkte til på internett. Avpixlat og en mengde blogger reagerte veldig kjapt. De har lengtet etter denne boken, sier Karl-Olov Arnstberg til Aftenposten. Gunnar Sandelin og Arnstberg var ikke helt uforberedt på den svenske stillheten, forteller han. - Vi tok det vel nærmest med et sukk. Svenske medier har fått høyreekstremisme på hjernen, og kaller alt for det. Det blir litt som om de jager et spøkelse - denne typen ekstreme grupper finnes på begge sider, men de er veldig små, sier Arnstberg."

Man ställer sig två frågor, inte bara idag men för det mesta: varför är det omöjligt att kritiskt granska och/eller diskutera invandringspolitiken? Och: varför stigmatiseras de människor som gör det? Jag har ju själv fått stämpeln i pannan nu, sedan jag utgav boken Black Country. Jag vet att stigmatiseringen är en del av processen.

"Årsaken til at boken ble fortiet er en kraftig polarisering i det svenske debattklimaet, mener blogger og Aftenposten-spaltist Bjørn Stærk. - Jeg kunne ikke skjønne den fortielsen boken møtte da jeg leste den. Det sier veldig mye om Sverige, både at Aftonbladet bruker så sterke ord, og at ingen snakker om det etterpå. Selvsagt mener ikke alle svensker at boken er rasistisk, men de skjønner at det blir bråk hvis man hiver seg inn i debatten. Derfor blir det veldig vanskelig å snakke om det, sier Stærk." 

Det komiska mitt i tragiken är att en bok som deras ändå finner sin läsare. Naturligtvis. Men det är en skam att hela den svenska offentligheten - som på en given signal - iakttar största möjliga tystnad. Vad är det mer vi inte får säga, vad är det mer som föranleder tystnad? Jag tror att alla kan komma med minst tio förslag var. Det märkligaste av allt är att man kan pricka av sin egen lista mot offentligheten. Funderar på det efter massakrerna i Kairo idag. Vad får sägas om det? Får man ens antyda att problemets grund finns i islamismen, i Muslimska Brödraskapets krav på en shariastat? Förmodligen inte. Den korrekta åsikten är en helt annan. Så är det alltså också med kvalificerad granskning av invandringspolitiken i Sverige. Det lär oss historien med Invandring och mörkläggning.

Min recension av den förtigna boken finns här. I den skrev jag bland annat:

"Boken visar på ett övertygande sätt hur stor skillnaden är mellan invandrare i allmänhet och asylsökande. Den stora asylströmmen medför ökat antal anhöriginflyttningar samt späder på det uteslutande destruktiva i att människor som fått avslag på asylansökan stannar i landet – gömda och därtill uppmuntrade – och utgör en stor påfrestning på sociala, kulturella och ekonomiska strukturer. Alliansregeringens uppgörelse med Miljöpartiet förvärrar denna problematik då dessa människor får rätt till fri sjuk- och tandvård, en förmån som ingen svensk fattigpensionär skulle våga drömma om. I detta sammanhang får man aldrig glömma bort att det finns en hel industri som berikar sig på flyktingsmuggling. För den är det vinsterna som gäller, aldrig de enskilda individerna. Förbindelsen mellan de kriminellt intjänade pengarna i ena änden och de stora ekonomiska påfrestningarna i den andra änden bör alltid tas med i beräkningen. Det gör Arnstberg och Sandelin."

Boken kan man köpa här.