fredag 2 augusti 2013

Adam Michnik om rännstenen, nationalismen, det politiska hatet och friheten

Adam Michnik: In Search of Lost Meaning (University of California Press, 2011, redaktör Irena Grudzinska Gross, översättning av Roman S. Czarny, med förord av Václav Havel och inledning av John Darnton.)

Det finns ett centralt begrepp från engelskan som gång på gång återkommer i Adam Michniks till engelska översatta bok. Det är ”the gutter” – rännstenen. Skälet till det är förstås enkelt. Michnik argumenterar i andra halvan av sin bok mot de krafter som i det moderna Polen fortsätter sina kampanjer mot personer som haft ledande positioner i landet, alldeles oavsett om det varit i kommunistpartiet, statsapparaten, kyrkan eller någon av frihetsrörelserna KOR och Solidaritet. Michnik menar att dessa kampanjer alla hämtar sin näring från rännstenen. De leder inte till något gott, de förstör livet för människor och de innebär fortsatt splittring och öppnande av gamla sår (och om den sortens förtal mot enskilda människor, idag så vanligt i både press och bloggosfär kunde man använda ett gammalt svenskt ordspråk: "Skit är skit om än i gyllne dosor").

I sin argumentation går Michnik långt tillbaka i historien och visar att de nationalistiska krafterna alltid agerat så, och att de inte bidragit till att ena det splittrade, ofta krossade, Polen. Istället har kampanjerna inneburit att Polens fiender kunnat äta delar av eller hela Polen och därmed förinta landet som nation.

Adam Michnik var och förblir en centralgestalt för Polens demokratiska utveckling. Ingen har som han kunnat behålla blicken klar genom årtionden av diktatur. Han har spelat en avgörande roll både som oberoende intellektuell, författare och efter diktaturens fall som chefredaktör för Gazeta Wyborcza, tidningen han grundade och som av Václav Havel betecknas som den enda verkligt oberoende mediaorganisationen i det postkommunistiska Europa.

Nå, bokens första del innehåller några viktiga jubileumstexter, först vid femton år av frihet och grundandet av Gazeta Wyborcza, sedan vid Solidaritets 25-årsjubileum, vid 24-årsdagen för undantagstillståndet och militärens maktövertagande 1981, och vid Budapest-upprorets femtioårsdag (kanske bokens viktigaste text). Boken andra del har rubriken ”The Work of Hatred” och inleds med texten ”The Sadness of the Gutter”. Här börjar de historiska och samtida överblickarna av vad rännstensargumentationen gjort för att skada Polen som nationalstat. De fyra texterna har detta som gemensamt tema. Ord som ”förrädare” är här centrala. Genom att anklaga sina forna eller nutida fiender för att ha förrått det ena eller det andra håller man såren öppna. En rörelse anklagar en person för att vara ”bolsjevik” medan en annan rörelse anklagar samme man för att vara ”anti-kommunist”.

Ett ord som ofta återkommer är det så länge kusligt ekande ”Jude” – hatbegreppet framför alla andra i Polen. Det sägs ju att antisemitismen har så djupa rötter i Polen att landet även utan judar skulle infiltreras av den. Därför är det också alldeles logiskt att boken avslutas med avdelningen ”The Complex Polish-Jewish Matters", med två essäer, en om Kielce-pogromen och en om vad som egentligen hände i Jedwabne , där den allt avgörande frågan är huruvida polska civila samarbetade med nazisterna i massmorden på judarna. Michniks text kan också läsas här på nätet.

För den som vill bättre förstå den postkommunistiska utvecklingen i Polen, och därmed i resten av det Europa som hukade under Kremls diktat, är detta en viktig bok. Att läsa Michnik är att bli en smula klokare på det som i slentrianmedia ofta framstår som obegripligt. Och det gäller inte minst vår sätt i hantera det kontroversiella i Sverige. Michnik lär mig att gå emot strömmen. Han lär mig att vara alldeles ensam och ändå hävda det jag betraktar som självklarheter.



2 kommentarer:

Artur Szulc sa...

Adam Michnik är en central gestalt i Polens intellektuella liv. Ingen tvekan om den saken.
Hans engagemang i Solidaritet och kampen för ett demokratiskt Polen, för vilket han satt i fängelse, kan aldrig tas ifrån honom.
Hans texter (artiklar och böcker) är skarpsinniga på ett sätt som exponerar företeelser som ibland ter sig svåra att fånga i ord. Jag minns när jag som ung läste hans bok "Lektion i värdighet: essäer från det polska motståndet 1973-1988" och fann ett språk och reflektioner som verkligen fick min lilla hjärna att arbeta på högtryck.
MEN!
Michnik har också skålat med general Czeslaw Kiszczak, under 80-talet regimens inrikesminister och ansvarig för flera mord på oppositionella, samt kallat honom för en "ärans man". Den gesten har för mig inneburit att jag omvärderat Michniks roll som moralisk och intellektuell förebild.
Michnik har också konsekvent försvarat general Jaruzelski, ansvarig för det brutala kväsandet av polska revolter på 1970-talet, ansvarig för den antisemitiska utrensningen av polsk-judiska officerare i slutet av 1960-talet och direkt ansvarig för införandet av krigstillståndet i december 1981 trots att han visste att Sovjet inte avsåg att intervenera. Jaruzelski ville förgöra Solidaritet.
Jag förstår att Michnik, som intellektuell, vill förlåta, vara pragmatisk, bortse från snabba känslor osv...men hans ageranden i samband med transformationen från kommunism till demokrati i Polen åren 1989-91 sätter hans intellektuella prestationer i ett annat ljus för mig.

Med detta sagt, håller jag dock i grund och botten med i det du skriver om honom Thomas.

Inre exil sa...

Tack för din kommentar Artur. Jag hyser den största respekt för din kunskap om denna historiska epok och dess tragedier.

Men jag frågar mig allt oftare: visste man verkligen vilka Kremls avsikter var? Kan det inte rentav vara så att Jaruzelskis roll kan omvärderas? Jag har inga svar, men tror att frågorna måste ställas (och eftersom den usla svenska pressen aldrig följer utvecklingen i Polen är det svårt för en icke-polskkunnig att söka efter sådana svar). Du får gärna berätta mer! Och det gör du ju i ditt författarskap, och jag hoppas att du en dag tar dig an kuppåren. Det skulle vara ytterst välkommen läsning.