Afrofober är vi allihop - du med, och jag med. Eller?

Afrikan i Tintins värld.

Det var toppnyhet i alla svenska medier i morse: Tintin skulle rensas ut från Kulturhusets bibliotek, tillsammans med annan litteratur som anses ”rasistisk eller afrofob ”. Beslutet hade fattats av ex-rapparen, numera chefen för ungdomsbiblioteket, Behrang Miri. Miri tillhör den ny mediala elit som tror att man kan göra människor goda om man tar bort allt som man själv anser vara ont.

I en sådan orwellskt censurerande kultur har tankefriheten inte en chans. Varje skrivande människa måste varje dag fråga sig om det han eller hon skrivit strider mot mediaklassens uppfattning. Ja men, säger någon, det är ju precis så det förhåller sig i Sverige idag.

Afrikaner i Pippi Långstrumps värld.

Bara England är värre. Där anklagas till och med små skolbarn för att vara ”rasister” om de sagt något "olämpligt" eller varit i bråk med klasskamrater med annan hudfärg eller nationalitet. Miris världsbild ser likadan ut. Ta bort det onda, så finns det inte mer. Man får gå till förnuftiga och rationella människor för att finna de dräpande argumenten. Som här: Herman Lindqvist skriver bland annat detta i Aftonbladet:

”Behrang är en framstående rappare och låtskrivare med rötter i Malmö.  Hans chefsposition på Kulturhuset i Stockholm ger honom makten att rensa på bibliotekets hyllor. Det är oklart hur många böcker han själv läst, för varför nöjde han sig med Tintin, varför inte gå till roten för allt ont? Ut med Bibeln och Koranen - där finns mycket rasism och homofobi. Ut med Shakespeare, Astrid Lindgren och Söderhavet, bort Robinson Crusoe. Ut med Ture Sventon och hans Omar. (Onkel Toms Stuga är väl borta sedan länge?)  Ut med Tusen och en natt och alla Grimbergs sagor.

Vräk ut större delen av världslitteraturen, Dostojevskij, Dumas, Strindberg, Rydberg, Topelius och Runeberg  som dryper av afrofobi, antisemitism och alla andra former av rasism. Ja, varför inte slänga ut alla band av världshistorien också? Så mycket kolonialt tänkande som genomsyrar de böckerna. Sida upp och sida ner!”

Meri – och hans överordnade får man förmoda – fick snabbt kalla fötter när proteststormen kom. Nu släpas inte Tintin och andra ”afrofober” till källaren (fel av mig, de hade redan släpats ner, men tas upp i biblioteket igen enligt DN). Men tro inte att detta var sista försöket att skriva om vår kulturhistoria. Det görs nya försök när man minst anar det. Och det är den andan som både på kort och lång sikt inskränker yttrande- och tryckfriheten. Alltid finns det någon som är "kränkt" och därför kräver särbehandling.

Här är en berättelse för er som gillar Tintin, den kommer från Danmark.