Stockholm Lisboa Project: Aurora

Här bjuds det ”fado,polska and beyond” försäkrar omslaget till Stockholm Lisboa Projects nya cd, den tredje i ordningen. Sångerskan Liana är inte med längre, hon har slagit in på nya vägar, och hon ersätts av fantastiska Micaela Vaz som tidigare också sjungit traditionell fado. Gruppen består annars, som alltid, av Sérgio Crisóstomo, Filip Jers och Simon Stålspets.

De trakterar så många instrument att det nästan är omöjligt att nämna dem alla. Ändå kan jag slå fast att de olika munspelen, fiolen och stränginstrumenten utgör den musikaliska grunden. De rör sig så fritt och ledigt både i traditionen och i det egna materialet. Här finns José Afonsos fina Tu Gitanas till den urgamla texten om zigenaren som ombeds spå framtiden, Alain Oulmans Vagamundo skriven för fadons drottning Amália och Havet stormar som på portugisiska fått namnet En tu puerta – sången som Micaela upptäckte utan att veta vad den handlade om. Det visade sig vara en inspelning med Lena Willemark hon hört och gripits av. Här sjunger hon den underskönt på sitt eget språk.

Här finns mer traditionellt material, men nog blir jag allra gladast över Simon Stålspets Instead of Facebook och hans Björkhalling.  Några polskor rundar av den musikaliska resan, men innan dess har jag njutit av skivans höjdpunkt, Vitorinos fina melodi Senhora Maria till en traditionell text om kvinnan som  letar efter den perfekta maken. Musikaliskt är detta en oerhört väl sammanhållen skiva. Den lägger redan från första fraserna fast en vilsam, melankolisk stämning där instrumenten och rösterna befinner sig. Trots tempohöjningar i danserna förblir intrycket just detta, att melodierna, sångerna spunnits av en och samma tråd. Det är den tråden som är det unika med Stockholm Lisboa Project.