onsdag 26 september 2012

Richard Millets essä om multikulturen och Breivik.

Nu har essän Langue fantôme, suivi de Éloge littéraire d’Anders Breivik nått fram till läsarna av Times Literary Supplement. I förra veckans nummer skriver man om Richard Millets 128-sidiga essä, utifrån en kvällstidningsliknande rubrik: "A shocking pamphlet". Det som chockat fransmännen är två saker: För det första undrar man hur en redaktör på anrika Gallimard kan uttrycka sådana tankar som finns i essän. För det andra chockeras man av Millets tankegång som sådan, nämligen att massmördaren och terroristen Breivik är ett slags svar på den förda multikulturpolitiken i Norge. Så här skriver Robert Zaretsky i TLS:
He blames multiculturalism and immigration and lashes out at “the restocking of Europe by populations whose culture is alien to our own” – while the relationship between literature and immigration may not seem obvious, “it is in fact central and undermines our sense of identity”. Millet’s chain of logic leads him to conclude that our “identity is the great stake of literature”. He is most aware of this invasion, he confides, when he rides the Paris Métro and finds that he is the only white passenger in the carriage. Millet describes Breivik as a “writer by default” whose murderous acts reached a “formal perfection”. This young Norwegian artist, Millet continues, was not just the “child of a broken family [but] of the ideological and racial fracture that non-European immigration has created in Europe”.
Millet har förstås fördömts både av ledarskribenter och intellektuella. Mest omtalad är väl Annie Ernaux som i sin artikel om essän, som hon kallar "fascistisk":
comparing his literary effort to the work of Brasillach and Céline, Ernaux, who is celebrated for the taut prose and brutal candour of her novels about coming of age in post-war France, asked her readers not to remain silent over “a text pregnant with threats to our social cohesion”. 
Hon har fått medhåll av bland andra J. M. G. Le Clézio och 200 andra författare som har det gemensamt att de alla utkommer på Gallimard.

Frågan jag ställer mig är om inte Millet närmar sig något som kan beskrivas som själva kärnan, nämligen det faktum att Breivik är en produkt av en social och politisk utveckling som ifrågasätts, kritiseras och diskuteras av allt fler runt om i Europa. Är det för att Millet drar så radikala slutsatser, som han fördöms som en pestsmittad? Jag misstänker det. Och undrar om det inte vore bättre att diskutera problematiken, vilket naturligtvis inte är möjligt om man vill ha braskande rubriker och löpsedlar. Essän är ett ypperligt instrument eftersom den tillåter både resonemang och frågor.

Sedan kan man naturligtvis undra över rubriker som menar att Millet "stödjer Breivik" - det tror jag är en feltolkning. Vad han försöker göra är väl snarare att analysera hans handlingar och av detta dra slutsatser om bakomliggande orsaker till massmorden.(x)

(x): Efter inläggen i kommentarfältet får jag nog revidera den tanken. Det verkar ju faktiskt som att han "stödjer" Breivik, vad nu det än innebär.


12 kommentarer:

FransyskanH sa...

Vad som lyfts fram som främst osmakligt är väl att Millet talar om "den estetiska perfektionen" i Breiviks 'stordâd'. Âsikter man väl kan ha men kanske inte mâste dela?

FransyskanH sa...

inte bara talar om, förresten, men menar att han beundrar och hyllar.

markus sa...

Som jag minns det var väl en eller ett par debattörer i Norge inne på liknande spår, men inte uttryckt lika drastiskt. Nämligen att massinvandringen leder till konflikter och att Breiviks dåd är ett symptom på en farlig utveckling. Minns att det blev rabalder när Aftenposten hade med ett par såna artiklar, med avböner osv. Lite längre fram kom norske författaren och kommunisten Gert Nygårdshaug, som verkar vara en norsk motsvarighet till Jan Myrdal, med ett inlägg i Aftenposten ("Europa mot 2083") där han försiktigt ger Breivik rätt i analysen att vi går mot ett inbördeskrig pga massinvandring:

Riktignok har flere - både i retten og utenfor - påpekt det faktum at Anders Behring Breiviks politiske ståsted og meninger langt fra er unike, men derfra og videre er det stopp. Jeg har ikke sett noen diskusjoner, noen som har stilt spørsmål om holdbarheten i en påstand om at det faktisk er store muligheter for at Europa i en ikke altfor fjern fremtid kan havne i en borgerkrigslignende situasjon.

Det blev inga ramaskrin och krav på avbön från politiskt korrekta vänstern i fallet Nygårdshaug vad jag vet. Det är kanske viktigare vem som säger något än vad som sägs? Eller han kanske parerade det genom sin avslutning:

Helt til slutt: Mitt politiske ståsted er diametralt motsatt av Anders Behring Breiviks ditto, og mine tanker om strategier for å kunne forebygge et mulig fremtidig europeisk ragnarok - selv om de kan være kontroversielle - er av det svært fredelige slaget. Disse får ikke plass her, men kan eventuelt utdypes ved en senere anledning.

Notera att han inte ger lösningen på problemet, vilket är lite märkligt med tanke på allvaret i profetian, vad är det för "svært fredelige" lösningar han har? Jag kan bara komma på en, och den är i dagens debattklimat helt tabu.

http://www.aftenposten.no/meninger/kronikker/Europa-mot-2083-6921236.html

Thomas Nydahl sa...

Tack Helena för denna information, som ju ger saken en annan dimension. Jag kan inte låta bli att tänka på den modernistiske kompositören Stockhausen som menade att 11 septemberattentaten var ett fulländat konstverk ("the greatest work of art ever")

Thomas Nydahl sa...

Tack också till dig Markus. Ja, det här får en att ställa de riktigt svåra frågorna, också att känna ett fysiskt obehag. I min kommande bok om England har jag ett kapitel om Enzensbergers teori om de lågintensiva inbördeskrigen, som han menar har pågått rätt länge nu. De hänger delvis ihop med dessa kommentarer från Nygårdshaug och Millet.

markus sa...

Fransyskan,
skriver Millet i sin essä att han hyllar Breiviks massmord och ser det som estetiskt perfekt? Att han skulle skrivit så framgår nämligen inte av artikeln i TLS. Däremot framgår att Millet tar avstånd från massakern, men ser den som "formellt perfekt". Vad det sistnämnda betyder är oklart, men oavsett vad man tycker kan man konstatera att Breivik genomförde sin plan som tänkt och med de effekter som förutspåddes i manifestet.

För mig är det oklart exakt vad Millet gjort för fel. Om man jämför med Nygårdshaug, t ex - är skillnaden så stor egentligen? Detta med reservation för att inte ha läst Millets essä än.

FransyskanH sa...

Eloge till, definition = hyllning. Mena att den är estetiskt perfekt - vart vill man komma med liknande argument?
VIll man skriva liknande och vara frivilligt tillräckligt vag med vad man menar fâr man stâ ut med att andra blir upprörda - även om man menar MER än sâ. Millet är en provokatör som är känd för att "skriva pâ randen" - bara faktum att skriva Eloge till Breivik som titel inbjuder till precis den diskussion han uppnâtt. Ville han ha en annan debatt än just denna - om han hyllar eller icke hyllar Breivik - fâr man väl âtminstone kalla honom... klumpig? eller icke talangfull.

Le Clézio skrev en utmärkt artikel om det hela, Assouline ocksâ han och egentligen tycker jag inte det finns mycket mer att tillägga.

http://fransyskanh.blogspot.fr/2012/08/alltid-provocerar-det-nagon-fransk.html

Thomas - jag tycker din parallel till kompositören är utmärkt. Man kan i en essä om propagande hylla Hitlers talang vad gäller tal inför allmänhet och övertalningsförmâga ocksâ, för talang hade han - men vart vill man, egentligen, intellektuellt komma med liknande?

Frederick sa...

Utan att ha läst själva essän är jag dock benägen att hålla med Fransyskan. Att använda sig av ett ord som "eloge" samtidigt som han verkar uttrycka sig både vagt och beundrande ifråga om AB ter sig instinktivt motbjudande för mig.

markus sa...

Ja, att använda ordet eloge och sen ta avstånd från dådet är konstigt. Dådet beskriver han som "formell perfektion" och (Google translate) "perfection as evil". Oklart vad han egentligen menar med det. Enda sättet att ta reda på det är att gå från andras åsikter till att läsa essän. (Jag befinner mig i Frankrike ft och skulle nog relativt lätt kunna få tag i den (om den inte bränts på bål redan), men min franska är för dålig (min fru är expert, men saknar intresse för sånt här). Hittade en Google-translate-version, men...)

Det som har väckt anstöt verkar annars vara att han ser Breivik som en effekt av multikulturalismen:

“Multiculturalism, as it has been imported from the United States, is the worst thing possible for Europe … and creates a mosaic of ghettoes in which the [host] nation no longer exists,” Millet told France Info radio on Aug. 27. “Breivik, I believe, perceived that and responded to that question with the most monstrous reply.” (Time.com)

Men det spåret är ju Nygårdshaug inne på okså, dvs att multikulturalismen leder till våldshandlingar och rentav inbördeskrig. Skillnaden dem emellan är kanske då att Millet tar avstånd från multikulturalism och massinvandring. Medan Nygårdshaug tvärtom vill ha detsamma (och säger sig ha en lösning på dilemmat, vilken vi dock inte får veta(!)).

Men en till obehaglig likhet mellan Millet och Nygårdshaug är att om den förre hyllat Breivik så har den senare hyllat 9/11.

Thomas Nydahl sa...

Tack till er alla för intressanta kommentarer! Jag uppskattar det mycket.

magnus123 (at) live.se sa...

Fann denna sida med en googleöversättning:

pastebin.com/TbzHYrHX

Vill ännu inte ta ställning till i vilken grad Millet gillar eller ogillar Breivik, men han tycks se honom som symbol för samtiden. Han nämner en civilisation som går under där kristendomen dör och ersätts med böneutrop. Även finansiell kollaps nämns.

-
En googleöversatt mening (antingen analytisk eller riskabel, det senare om profetior kan vara självuppfyllande):

"Breivik reminds us, in a way that the signature dessert thinking (or even abolished), a civil war is underway in Europe."

Thomas Nydahl sa...

Tack Magnus.