Det var där han hängde, Fernando Pessoa. Redan vid mitt första besök i Lissabon, 1983, besökte jag stället tillsammans med Carlos och Per. Det var högtidligt och ännu hade den stora turistanstormingen inte börjat. Man kunde i lugn och ro sätta sig vid ett av marmorborden, beställa in en lätt måltid och en flaska vin.
Idag är det omöjligt, det är bokstavligt talat kö in och om man lyckas få en plats blir man utkörd så snart man ätit färdigt. Sådan är turismen i Pessoas spår. Här sitter han själv tillsammans med Costa Brochado på Martinho da Arcada:
Är du intresserad av att läsa om Pessoa finns det en rad
artiklar i min blogg om honom. Här, avslutningsvis, bara några ord av honom själv:
"Att skriva är för mig att förakta mig själv, men jag kan ändå inte
låta bli att skriva. Det är som en drog som jag känner vämjelse inför
men ändå tar, en last som jag avskyr men ändå lever med".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar