måndag 19 september 2011

Gårdsbutiken. Arbetet. Psyket.

Sedan länge besöker jag Brogårdens gårdsbutik i byn för att köpa grönsaker, frukt och ägg. Den gångna sommaren har jag varit sträng mot mig själv och i princip endast handlat där. Jag är trött på äpplen som åkt lackerade över halva jordklotet och grönsaker som ligger och möglar eller ruttnar i sina plastförpackningar på ICA. Dessutom är det så att man får de nyskördade grönsakerna billigare i gårdsbutiken där det doftar av jord och nyskördat. Ägg är jag storförbrukare av, eftersom jag till lunch varje dag gör en rejäl omelett med fårost i. Därför köper jag mina ägg flakvis.

I lördags slog det mig att kvinnan som förestår butiken - som naturligtvis är frun på gården - alltid möter mig med ett gott humör och några enkla fraser. Diskuterar vi inte vädret så är det risken för spindlar i sängen. Hennes två hjälpredor, som turas om att jobba i butiken, är unga tjejer med en öppen och vänlig attityd mot kunderna. Och jag tänkte: om jag valt en helt annan livsväg som ung, hade jag då mått psykiskt bättre?

Tanken återkom under söndagen då jag under dryga fem timmar utförde rejält kroppsarbete. Det strider mot allt förnuft eftersom jag vet att det straffar sig med mer artritvärk än vanligt, efteråt. Men psykiskt mådde jag så mycket bättre. Kände mig uppåt och nöjd när dagsverket var färdigt. Jag kunde se på det med en gnutta stolthet.

Jag minns att Ingmar Bergman i Marie Nyreröds dokumentärer sa att “demonerna hatar frisk luft” - och att man måste börja dagen utomhus, i hans fall med en promenad utmed stranden i rask takt, för att sedan kunna arbeta vid skrivbordet utan att de överfaller en. Jag vet ju att det är sant. Om jag tar cykelturen före skrivandet på morgonen brukar dagen bära frukt. Inte annars. Jag kan sitta och stirra länge på skärmen innan det blir något gjort.

Skulle jag med andra ord ha fortsatt på fabriken eller sockerbruket? Skulle jag ha valt min yngste sons väg och blivit en uppskattad och kvällstrött parkarbetare? Frågorna är naturligtvis för sent ställda. Jag har under alla omständigheter inte fler svar - i det här livet.

Foto: Ulrika W.