På spåret kallas fredagsunderhållningen. Ur spår hinner jag tänka många gånger. Ola Magnell blir Wiehe och Mostar med den världsarvsskyddade bron är helt obekant. Och så vidare. Man kunde ge hur många exempel som helst. Det hjälper inte att Winnerbäck sjunger så bra.
Ja, som ni ser av min tv-skärm tittar jag om dagarna mest på Last Tango in Halifax. Helt utan betydelse är det inte att Sarah Lancashire har en avgörande roll. Jag köpte denna tjocka box med 11 dvd-skivor för att serien ska räcka till minst två veckors ensamliv.
Fördelen med dvd-skivor för oss som saknar den digitala tekniken är att vi på en bra skärm kan njuta av dels det arv vi fick med oss, och också köpa hem det vi vill se men saknar. Många boxar vi köpt genom åren ser vi om som vore de nya. Tala bara inte om Mad Men, Sopranos och Twin Peaks, de är kanske så pass sevärda att det blir dags igen denna vinter.
Svensk tv-underhållning är som den är. Och när en ny programdirektör helt stänger SVT Ett står vi där med SVT Play. Kan vi inte se i vår analoga kabel, utan får då tillgripa routern till datorn.
I den har jag sett tre engelska dramaserier nu den senaste månaden (Gryningsdåden vid Sambre, Seriemördaren i Wales och Morden i Pembroke, Hotat vittne samt idag alla sex avsnitten av Dödens triangel), det blir dyrt men är värt varje krona. Ska det berättas i en skärm så måste det hålla en bra nivå. Vän av ordning frågar förstås hur det kan komma sig att genrens svurne fiende under yrkesåren, nu förvandlats till en gammelman som behöver spänning om dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar