Om förstörelsen av Gaza

 – Det finns inget sådant som akademisk frihet eller yttrandefrihet när varje universitet i Gaza har bombats, när hundratals journalister och författare har mördats.

(Naomi Klein 16 maj i Stockholm)

 

Klein har en viktig poäng. Hur skulle dialogen mellan israeliska intellektuella och västvärlden se ut, när vi sett och förstått vad Israel rent faktiskt ställt till med, efter ofattbara bombningar beordrade av krigsförbrytaren Benjamin Netanyahu? Klein talar om det faktiska förhållandet att varje universitet i Gaza har bombats till grus och aska.

 

Jag har alltid – med vissa undantag – sett mig som Israelvän. Efter Hamas historiskt avskyvärda pogrom den 7 oktober växte inom mig en ännu större solidaritet med israelerna och det judiska folket (som i realiteten består av många olika folk med judisk identitet). Israel har sedan sitt utropande 1948 varit den enda säkra platsen för världens förföljda judar, en plats att bygga liv och andliga liksom materiella värden. Jag har vid flera tillfällen sett och trott mig förstå hur den nationen ser ut, och jag har beundrat de människor jag mött, från hela världen med den gemensamma identiteten som israeler.

 

Israels ledare förstörde och fortsätter att förstöra denna känsla. Herr N:s kabinett går fram som klassiska folkmords-praktiker. De fortsätter att bomba utan minsta planer eller diskussioner för tiden efter kriget, om nu en sådan tid kommer. Den senaste månadens händelser pekar mot att de har en förhoppning att palestinierna helt ska lämna Gaza (för öknen?). Bombningarna leder inte till terrororganisationen Hamas utplåning, utan till förstörelse av ett helt civilsamhälle. Bara den blinde undgår att se det.