onsdag 18 maj 2016

Sverige är en sjunkande nation, med ett schlagerlallande folk

Lite sol och allt blottas, skamlöst.
Foto: Astrid Nydahl
I en nation som ägnar sig åt att debattera samtida så kallad "schlagermusik" ska man inte förvänta sig någon utveckling, vare sig politisk eller kulturell. 

En sådan nation - kanske skulle jag hellre skriva "en sådan kontinent"? - är dömd till nationellt självmord. Ty det som den maskintillverkade, utkletade och "globaliserade" schlagermusiken i modern form står för hänger intimt samman med konsumismen, inte bara som en evig jakt på prylar utan också som det offentliga rummets destruktion, med stadsfestivaler och andra upptåg så fort en solstråle visar sig. Den infantila marschen har förvisso bara börjat, men det är fler och fler som ansluter sig till den, kanske för att det i den folkmassan erbjuds en trygg värme och gemenskap.

Vi ser nu hur "svenska" förorter förvandlade till etniska enklaver brinner på nytt. Vi ser hur en för samhällsfunktionerna viktig radio- och tv-mast utsätts för sabotage. Vi ser vår egen statsminister stå på bankett i Washington och bete sig som en barnunge. Vi ser ett regeringsparti, de gröna, som efter den senaste månadens minst sagt uppseendeväckande händelser inte tycks ha lärt sig något som helst, utan istället efter sin kongress vandrar ut i verkligheten igen som om de vore en fårskock sjungande "love and peace". Vi ser en fackföreningsrörelse som blottar ledarnas korrumperade livstil. Vi ser riksdagsmän (och riksdagskvinnor) som plockar ut hundratusentals kronor i lön trots att de aldrig är närvarande och trots att de har annan försörjning. Vi ser den ena skamliga fallskärmen efter den andra lyftas, inte minst från den offentliga sektor som förblöder i flera av sina kärnverksamheter.

Ja, vi ser både i det stora och det lilla allvarliga exempel på ett samhälle i djup kris. Och ett sådant samhälle, en sådan nation, är dömd att sjunga schlagers ända fram till gravens kant. Den kommer att vara både analfabetisk och renons på all kunskap när den når fram. Och kanske finns det inte ens någon kvar som kan eller vill skotta igen graven.

***

Min nya bok skulle ha levererats igår. Idag ringde speditören och meddelade att leverans sker först imorgon. Utskicken kommer med andra ord att nå alla förköpare i nästa vecka.


3 kommentarer:

Stefan Lundin sa...

Brist på ledarskap hos våra styrande. När våra politiker mera styrs av media och tillfälliga opinioner i sociala medier än av sin egen förmåga är det illa. Den som vägrar kalla sig ett och annat "gott" epitet kan bli svårt stigmatiserad och marginaliserad. Media blir som en slags domstol som dömer oliktänkande. Förmodligen är det därför vi ser en folklig motreaktion inte bara i Sverige utan världen över där s.k. populistiska partier och politiker typ Donald Trump får framgångar, inte för att de är så mycket bättre i grund och botten utan för att de erbjuder ett alternativ till den rådande likriktningen och handlingsförlamningen hos mainstreampolitikerna. Bristen på ledarskap uppenbarades i all sin eländighet i samband dels med den s.k. decemberöverenskommelsen (DÖ) mellan mainstreampartierna, dels när flyktingkrisen blev akut i höstas. Här fanns ju folk som faktiskt kunde förutsäga det som skulle ske men som man inte ville eller vågade lyssna på. Fegheten som uppvisas av våra folkvalda i fråga efter fråga kan till slut bli hela vårt välfärdssamhälles undergång. Först när man ställs inför en kris som hotar hela samhället tvingas man agera och då är det till hälften för sent. F.n. förvärras ledarskapskrisen av den svaga regering som med knapp styrfart "leder" Sverige och där ett musliminfiltrerat och naivt miljöparti utgör ett rejält sänke. Utöver det har vi en s.k. opposition som inte opponerar och egentligen lever kvar mentalt med DÖ, som har möjligheten att ta över men som bävar för att ett parti av outsiders, "populister", ska få för stort inflytande. Bort med alla låsningar och se pragmatiskt på de svåra frågor som finns är min uppmaning.

Leonardo sa...

Thomas! En bra och träffande sammanfattning av dagens situation. /Leonardo

Cello Jr sa...

Jag delar Thomas' realism. Det för sent att vakna nu. Som Thomas berörde i ett tidigare inlägg måste omfattande repatrieringar till vad gäller alla som lämnat falska uppgifter om ålder och ursprung. Hur skall dock detta genomföras? De som har skäl att frukta utvisning går förstås under jord. Och hela tiden kommer nya. Morgan Johansson uttryckte förhoppning om att det "bara" skulle komma 60 000 i år.

Ingen som saknar trovärdiga id-handlingar bör ens få passera gränserna. Men Schengen då? En gång inne kan man ju röra sig fritt inom hela EU. Ja, men du skall icke ha rätt att komma i åtnjutande av något skattefinansierat, inte heller ges arbetstillstånd.

Fast detta kräver en stenhård gemensam linje bland EU:s medlemsländer. Det vill säga, inget land bör få ge asyl till någon som saknar id-handlingar. Det hela handlar om nationell säkerhet. Om man inte kan se det, kan man lika gärna lägga ned försvar och polis.

Och detta är vad som hänt: samhällskontraktet har brutits av våra förtroendevalda.

Och deras uppdragsgivare är som Thomas skriver ett schlagerlallande folk. Men det finns något än värre. Ett slags kvasireligiös tro på massinvandring från hederskulturer som ett sakrament. Som i sin tur ingår förening med vänsterorienterade event som Pride.

Visserligen är det fria ordet något friare i Storbritannien, men även där varnar nu en f. d. antirasist-tsar för hur muslimerna där skapat en nation inom nationen.

Så hotfullt skulle aldrig Jimmie Åkesson våga uttrycka sig numera.

http://www.telegraph.co.uk/news/2016/04/10/uk-muslim-ghettoes-warning/