måndag 23 maj 2016

Korrigeringar för nya boken. Mitt i den nya sommarskönhetens färger

Sommaren är här. Foto: Astrid Nydahl
Helgen är över. Utan nätanslutning det mesta av tiden. Istället sittande vid havet. Läst igenom min nya bok. Små fel blir det ju allltid, en bokstav för lite eller för mycket. Trots att jag anlitar bygdens bästa korrekturläsare kan det bli så. Men så upptäckte jag något annat och tycker att det är dags att jag skärper alla mina sinnen (förstås en omöjlighet numera, allt går utför och försvinner sakta, också skärpan och koncentrationen).

Sommaren är här. Foto: Astrid Nydahl
Vardagar före sammandrabbningen har dessvärre gått i tryck med två kvarvarande korrekturfel. Ansvaret är förstås mitt. I essän om Sándor Márai finns det en mening som i boken säger precis motsatsen av vad det skulle vara. Det är på sidan 41 och ordet som fattas är ”föga”. Meningen ska således i sin helhet lyda: ”Det är väl föga troligt att en svensk förläggare skulle ta sig an den.”

Sommaren är här. Foto: Astrid Nydahl
På sidan 54, mitt i andra stycket, finns det andra felet. Meningen blev av någon anledning omkastad intill obegriplighet och ett kommatecken blev en punkt. Den ska istället lyda: Hans tidigare böcker är Röster som aldrig tystnat som innehåller intervjuer med befriade koncentrationslägerfångar gjorda av en polsk lektor vid Lunds universitet, fil.dr Zygmunt Lakocinski, Med förtvivlans mod, Kampen för Polen om landets till synes tröstlösa kamp mot de främmande ockupanterna från Tyskland och Sovjet, I Stalins våld – Sovjetunionens kuvande av östra Polen 1939-1941.” 

Efter detta fortsätter sidan korrekt med fler av författarens boktitlar.


Maskrosorna har slutat härma rapsen och blivit vita bollar. Foto: Astrid Nydahl


7 kommentarer:

Cello Jr sa...

Tack för påpekandena! Och visst känner man igen sig. Vet inte varför sådana där fel slinker med. Om det kan vara till någon tröst, så innehåller mitt ex av Nabokovs "Tala minne" flera bortglömda klamrar i parenteserna, så man själv måste räkna ut när parentsen slutar.

Anonym sa...

Man blir til slut blind inför sin egen text.

Göran

Ola K sa...

Tack för det Thomas, inför korrekturen på min mentala errata-lista. Sånt som händer förstås. Underbara försommarbilder. (Jag förväxlade riddarbaggen med rödlusen i mina dagböcker, minns jag med ens. Det grämde mig oerhört då, även om det låter konstigt nu.)

Ser mycket fram emot boken!

Thomas Nydahl sa...

Cello, det är verkligen ett stort problem idag, också hos de stora och resursstarka förlagen.

Göran, just pga den egna blindheten anlitade jag en bra korrläsare. Men det blev ändå några fel.

Ola, har sagt till A att du uppskattar hennes bilder. Jag skulle aldrig ha förväxlat en riddarbagge med en rödlus, ha ha, för jag vet inte hur de ser ut! Jag är bara bra på att skilja agnarna från vetet.

Ipse Cogita! sa...

Noterat och rättat.

Jag har påbörjat boken. Jag inser väldigt snabbt att denna skrift skall läsas under långsamhetens fana. Jag har redan fått ett antal viktiga insikter. Jag har kommit förbi Imre Kertész, tillsammans med dig får man väl säga, och jag får börja om från början. Det gick för fort. För lite eftertanke.

En liten bagatell i sammanhanget; redan på sidan 14 längst ner skriver du: "Ibland är det inte facklitteratur som ger den främsta inblicken i historiska skeenden."

Jag ler lite när jag läser det och jag översätter till min tidigare verksamhet. Jag har i många år bland annat sysslat med ledarskapsutbildning. På frågan från deltagarna vilken facklitteratur inom området man skulle läsa svarade jag (av egen erfarenhet och kunskap): undvik den litteraturen, gå till skönlitteraturen. Börja gärna med Någonting har hänt, av Joseph Heller. Jag blev så klart betraktad som lite av en kuf, men ack så rätt jag har.

Thomas, jag har som sagt inte kommit så långt, men sällan har jag understrukit så mycket på så få sidor.

Skulle resten vara ren kiosklitteratur så spelar det ingen roll. Det redan lästa är utomordentligt.

Var rädd om dig!

Thomas Nydahl sa...

Stort tack ska du ha för den läsningen - du blev nr 2 som påbörjat eller avslutat läsningen. Jag blev riktigt glad och kände mig genast lite piggare. Tack!

Ola K sa...

Thomas, boken låg nyss i borta i brevlådan som en mycket välkommen måndagsgåva. Ska förstås läsa och sedan återkomma. Jo, att kunna skilja agnar från vete är väl trots allt en viktigare själsförmåga än att kunna skilja riddarbaggarna från lössen - även om det är hårfint...