Tankar i nedstämdheten

Revhaken, Äspet den 24 november. Foto: Astrid Nydahl

Det är en vidrig dag denna tisdag. Inte mycket kan lyfta den ur grånaden. Inte ens den annars så fina stunden vid Revhaken i förmiddags.

För att i alla fall försöka få in lite ljus i tillvaron hade vi tänkt fly till London över jul. Nu kommer den ena resevarningen efter den andra och det känns alltmer oklart hur det ska bli. Senast igår kom en varning från U.S. State Departement som avslutas med orden "Exercise particular caution during the holiday season and at holiday festival or events".

Ett ämne att begrunda här, är förstås min nya Malmöbok. Den har fått en bra start med många utskickade exemplar runt om i landet. Naturligtvis inga pressrecensioner än, men Lars Vilks skriver fint om den idag. Han har förstås alldeles rätt i att jag kan vara "besvärlig" och att jag är en "fullblodspessimist"; inte minst en dag som denna känner jag mig så.

När jag såg att NATO-landet Turkiet skjutit ner ett ryskt stridsplan tänkte jag också att detta blev resultatet av allt fagert tal om samarbete mot IS. Faran nu är väl istället att vi återgår till punkt noll där konfliktrisken på betydligt högre nivå återställs och att IS i lugn och ro kan fortsätta sina massakrer och sin perversa dödskult, både i Syrien och på europeisk mark.

Nedstämd eller inte: det blir alltid stunderna vid havet som räddar mig från den yttersta kanten. Då behöver jag inte ens luta som sjöbodarna efter stormen.

Vid senaste ovädret tog havet nästan med sig några små bodar. De lutar sig betänkligt mycket utåt.
Revhaken igen, foto: A. Nydahl