torsdag 19 november 2015

Tel Aviv: den dagliga terrorn. Stockholm: en naiv och smådum statsminister

Tel Avivs stora synagoga. Bilden är från 1930-talet, alltså före staten Israels tillkomst.
Man bör i den rådande situationen inte glömma bort att det pågår en daglig terror på Tel Avivs gator. Och på Jerusalems, liksom på en mängd mindre kända platser i Israel. Idag knivdödades två personer utanför Tel Avivs stora synagoga. Jag ser platsen framför mig, där har jag varit många gånger. Times of Israel skriver att Hamas gratulerat och manat till nya "operationer".

Här hemma står statsministern och säger att "Sverige har varit naivt" och att vårt land "inte ska vara en fristad för terrorister". Behöver man påminna honom om att Sverige alltjämt är Europas naivaste land och att vi i många år varit och är just en sådan fristad, och det kommer Sverige att fortsätta vara under överskådlig tid framåt. Inte minst på grund av att landet har en politikerklass och en statsminister som tror att det räcker med de så kallade "gränskontrollerna" som är av noll och intet värde.

I den förra bloggposten påpekade jag att den islamistiska terrorn inte kan jämföras med den röda terrorn på 1970-talet. Då härjade människor som saknade varje form av social förankring och hade stöd av så gott som ingen. Nu härjar människor som har en mångmiljonhövdad social bas bland Europas muslimer. Det är det som är oroväckande och bäddar för en framtid i mindre eller större krig där friheten och demokratin inte längre utmanas utan de facto måste slåss för att överleva. Man drar sig onekligen till minnes parollen från franska revolutionen: "Till vapen medborgare!"

1 kommentar:

Marie sa...

Med det nya förslaget om harmoniserade vapenlagar inom EU är det nog många som funderar. Polisanmälningar om inbrott där vapen har stulits kommer nog att eskalera.

Arkeologerna finner många skatter från forntiden, däribland vapengömmor. Under oroliga tider gömmer folk värdefulla ägodelar som pengar, smycken samt även vapen. Det kan nog inte uteslutas att framtida arkeologer kommer att gräva fram många vapengömmor från anno 2015/2016 på grund av hotet från EU-kommissionen om nya regler.

Svensken kan drivas långt, men inte hur långt som helst. Det tar dock lång tid att väcka den genomsnittlige svensken. År 2006 låg den genomsnittlige svensken på en intelligenskvot på 104 IQ. Då kan man inte förvänta sig så mycket, men detta skall trots allt jämföras med studier på andra folkslag som vi tar in där Somalier som sägs ligga på 68 IQ enligt amerikanska studier.

Det tar tid att väcka den samlade intelligensian i Sverige och fortfarande är många i förnekelsestadiet. Många är rädda för repressalier från fack, arbetsgivare och vänner, men de flesta verkar faktiskt invaggade i tron att Sveriges regering har kontroll på läget. Hur är detta ens möjligt? Hur kan de som har studerat på universitet och högskolor sakna elementära överlevnadsinstinkter? Detta är en retorisk fråga, eftersom jak kan svaret.

Svarar man inte "rätt" på frågorna på tentan får man underkänt. De flesta studenter som får underkänt förstår inte att deras svar ligger utanför det politiskt korrekta och att det är därför de får underkänt. Svenska skolelever och studenter fostras in i den "rätta" läran, dvs. de indoktrineras. Trots detta övergår det ändå mitt förstånd att någon med IQ över 100 inte ser vad som sker med vårt land. Jag är också en av dessa elever/studenter som har utsatts för mängdlära och andra tokigheter. Vad var det som gjorde att jag inte indoktrinerades? Vilket motgift sprutades in i mig? Eller var jag inte ens mottaglig från början? (Jag följde för ca 25 år sedan en bekant till en homeopat och anmälde mig som patient bara för att det var intressant. Han tittade mig i ögonen och sade att han aldrig mer ville se mig där. Var det misstro han såg månntro ... Haha.

Varför inser inte den svenska befolkningen att Sverige idag styrs av en s.k. Statsminister som inte ens har basala gymnasiekunskaper och att den s.k. Justitieministern tillika migrationsministern endast har en kandidat i humaniora. Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Resten av regeringen når väl inte ens upp ens till deras utbildningsnivå.

I slutet av 1800-talet/början av 1900-talet var ca 97 % av riksdagens ledamöter utbildade jurister med ett diplom som Jur. Kand. Det var innan Socialdemokratin gjorde sitt inträde i svensk politik. På 1970-talet var det färre än 5%i riksdagen som innehade diplom som Jur. Kand.