Ur ofrihetens hus...

Foto: Astrid Nydahl

Landön, nordöstra Skåne, vid Östersjön. Här stod jag. Här stod jag och försökte glömma det ideologiska, politiska och religiösa krig som förs. Här stod jag och tänkte att inget annat än tystnaden passar mig. Här stod jag, men ville lägga mig ner på stranden, med torkad tång runt mig, med fågelsång och vattenkluckande, bortom det alltför mänskliga som redan beskrivits så många gånger men alltjämt gör sig påmint. Jag ville inte vara med längre. Jag varken vill eller kan. Människan är inte den art jag helst umgås med. Människan är odjuret i mig. Människan är mördaren och förnekaren.

”Ur ofrihetens hus man kan också ta sig ut på engelskt vis, utan att ta farväl av någon, klädd som för en utflykt i grannskapet, med ett dikthäfte i fickan på vindtygsjackan. Morgonen är klar och utlovar en lång, vacker dag” säger Adam Zagajewski i Solidaritet och ensamhet.