söndag 3 maj 2015

Massornas uppror. Funderingar på lantlig tur

Häst med pappersbruk i bakgrunden, 3 maj. Foto: Astrid Nydahl

”Det förflutna kan icke säga oss, vad vi skola göra men väl vad vi skola undvika.” (José Ortega y Gasset: Massornas uppror, Natur och Kultur 1934, svensk översättning av Alf Ahlberg)

I striden mellan maktens konsensus och de krafter som vill bryta sönder och upplösa konsensus finns också striden mellan det förflutnas romantik och framtiden som saknar rottrådar. Det är ett faktum jag begrundar varje dag. Den här helgen har vi suttit i olika små fiskelägen och vandrat mellan bryggor och gräsmattor intill stränderna. De mycket gamla traditionerna där ute bär upp också nuet. 

Fiskelägena kan ibland bli parodier på sig själva när de endast befolkas av sommargäster från svenska rikemansskikt eller danska och tyska turister. Men också när dessa är närvarande skvallrar omgivningarna alltid om en tradition och en relation med det förflutna.
 
Kan man då återvända till det som varit? Förstås inte! Man kan däremot hämta inspiration, modeller för förnyad prövning, sociala och kulturella sammanhang som i upplösningens tid kan bli upplysande.

I traditionen finner vi alltid vissa grundläggande principer, normer och ideal. Flera av dem är av sådan karaktär att de knappast låter sig förändras eller suddas ut av nyare tider. Dessa principer, normer och ideal kan definieras på olika sätt, men inte sällan sammanfaller de med några av de tunga begreppen i de tio budorden. Det är de facto alltjämt fel att döda en annan människa, vem skulle tvista om det, liksom stölden är en förnedring av den bestulne och ett hot mot varje form av socialt kontrakt.

Vid Trolle Ljungby 3 maj. Foto: Astrid Nydahl
José Ortega y Gasset varnade för att massmänniskan som ideal kommer att leda till att ”vår världsdel skall återgå i barbari.” Han fick rätt i sin tid. Jag tror att hans ord kan eka otäckt profetiskt också för oss. 

Maktens konsensus kan krossas och samhället kan paralyseras eller upplösas. Det är det ena hotet vi står inför, det oönskat anarkistiska. Kan motsatsen – ett krossande av maktens konsensus som ger oss friheten att skapa annat och bättre – alls övervägas som ett realistiskt alternativ? 

Jag tror att det är just på den punkten som de flesta kritiker av den rådande ordningen gör fel. De sätter sitt hopp till en politisk rörelse som bygger sina drömmar på reaktionär nostalgi och bräckliga framtidsvisioner. José Ortega y Gasset hade inte mycket hopp att skänka sina läsare på den punkten: ”Vad som numera i Europa är möjligt är blott dess motsats: statskuppen.” Också detta ser vi med öppna ögon. Makten vill bevara och bevaka konsensus till varje pris, också då den tvingas till sammansmältningar av sina egna inre motsättningar. Så länge dessa sammansmältningar sker behövs det varken vapenmakt eller förstärkt repression för att bevara den rådande ordningen. Upplösningen kan fortskrida "i ordnade former".


2 kommentarer:

Bengt O. sa...

Ursäkta en liten frivolitet mitt i allvaret: "Häst med pappersbruk i bakgrunden" - en underbar rubrik. Det borde vara en oljemålning av någon gammal holländare på ett konstmuséum. Eller kanske en genreroman om landsbygdens avfolkning...

Jag antar att du vet vilken tillgång Astrid Nydahls bilder, med eller utan rubrik, är för din blogg. Hälsa!

Thomas Nydahl sa...

Tack Bengt, det var just så jag tänkte. Och det är typiskt att du ser humorn i det! Jag tänkte på gamla tiders "gåramålare" som gick förbi och målade av bondgårdarna, i det här fallet med snilleblixten att få porträttera gårdens häst (vill ni ha med pappersbruket eller ej på målningen?)
Astrid och jag har tillsammans skrattat åt din kommentar. Hon uppskattar den mycket!