Dagarnas tyngd och naturens gömställen

Varje ny dag bärs av sin egen tyngd. En börda eller bara en nödvändighet. Varje måndag börjar det om. En veckolång kedja av händelser, inre dramatik, stilla betraktande.

Det fanns nu på Ivö en sådan stillhet att jag ville släppa taget om allt annat och bara somna där. Ön var under många år en plats att slippa undan på. Men så ändrades omständigheterna och besöken blev ovanliga. Att återse ön nu var som att träda in i en sal av grönska, intensivt men vänligt ljus och en tystnad som bara bröts av fågelsång och vattnets milda rörelser.

Bilder från Ivö, maj 2015: Astrid Nydahl

Det finns platser där man kan gömma sig. Det finns fysiska rum utan biltrafik, mobiltelefoner, datorer, tv-apparater, dunkande musikmaskiner - och det är dessa rum, inomhus eller utomhus, som kan rädda en trasig själ undan den absoluta förstörelsen. De hinder som finns i en sådan längtan är nästan alltid av ekonomisk art. Utan pengar kan man inte köpa sig ett gömställe. Men man kan låna, hyra, söka sammanhang där de möjliggörs. Nu har jag fått smaka på det inför årets sommar. Jag vet att jag kommer att söka sådana platser när stadsfestivalernas, den utflyttade rockmusikens och de tatuerade och nitförsedda kropparnas årstid är här.