lördag 1 december 2012

Marta Argerich



Ikväll har jag sett ett av de märkligaste porträtt som kan göras av en musikens gigant. Så är det också dottern Stéphanie som gjort filmen om Marta Argerich. Jag blev oerhört gripen av detta porträtt, kanske mest av allt för att det bekräftade min bild av henne.Det kan låta övermaga, men det är precis tvärtom. Jag har nämligen sett henne som en människa som först vid pianot, på en scen, kan blomma som människa. I filmen ikväll tyckte jag mig se hur väl det stämde, också inför hennes egna barn och en av männen som är pappa till dottern Stéphanie.

2 kommentarer:

madeleine Brandin sa...

Jag kände inte till henne, men kom av en händelse att se filmen. Blev gripen. Så bra och eftertänksam kan film också vara.

Hälsningar efter advenstgudstjänt i en av Söderslätts små medeltida byakyrkor/ Madeleine

Thomas Nydahl sa...

Madeleine, här spelar hon hela söndagen, jag laddade cd-spelaren med hennes fantastiska inspelningar, bland annat debutskivan och en fin cd med senare musik.
Filmen var så bra att man undrar hur den kunde slippa igenom censuren på SVT (på lördagar, liksom fredagar ska ju folket "underhållas"). Nu kan dessutom se den i svt.play en månad framåt.