torsdag 27 december 2012

Julefrid?

Foto: Astrid Nydahl
När man har en stor familj - bestående av två sammanslagna familjer i tre generationer - kan julen innebär ett rent praktiskt problem. Var och hur ska man fira? Jag har alltid motsatt mig att fira jul andra dagar än de som verkligen är jul, möjligen 23 december, men självklart helst på julafton. Men i år gjorde vi på ett helt nytt sätt. Situationen mer eller mindre tvingade oss att kompromissa. Vi hade redan söndagen en vecka före julafton en fin timme på Naturum med klassisk kör och sedan körmedlemmen som råkar tillhöra familjen tillsammans med man och barn här hemma. Det blev julklappar redan då. Samma dag åkte vi på eftermiddagen till några av de mina uppe på Linderödsåsen, som fick julklappar och bjöd på fika. Så fortsatte det fram till lille julafton. På själva julafton hade vi mina två äldsta barn på besök här. Lugnt, fridfullt, mycket lågmält och vackert med en god måltid (som just denna dag ska vara ett generöst dukat plockbord bestående av allt från skinka, köttbullar och prinskorv till sill av olika sorter) och eftersits med några få julklappar. Under hela veckan före dess trillade de vackra julkorten in traditionsenligt från vänner, familj och kollegor från rätt så spridda platsen i världen.

Nå, kan jag säga att jag bidragit till en jul som främst anstränger sig om att vårda en tradition, eller har jag anslutit mig till vår tids stora tradition och religion konsumismen? När jag ger en slant till alla barnbarnen så är det främst för att jag saknar fantasi nog att veta vad jag skulle ha gett dem. När jag ger musik och litteratur till de vuxna är det främst för att jag vill överräcka sådant som redan kommit att betyda mycket för mig.

Julefrid är sannerligen inte lätt att få. Man gör så gott man kan. Avstår från att åka in till stadskärnan veckorna före jul. Gör den mat man kommit att identifiera som en jultradition. Ser till att det finns adventsljusstakar och en vackert pyntad gran. Sedan sitter man av den utspridda helgen för att måndagen därpå skåla i något bubblande medan man konstaterar att man måste lära sig skriva ett nytt årtal.


5 kommentarer:

Karin S sa...

Låter bra, tycker jag. Tack för intressant länk häromdagen, jag tänker på det danska radioprogrammet, det var jättebra. Och till slut, God Fortsättning - om det inte är över än!

madeleine Brandin sa...

Så vackert skrivet, Thomas! Jag känner igen mig, ungefär så blev också min jul, utspridd eller utdragen snarare, den gamla vanliga goda maten (hos oss ingår även grönkålsoppa, lutfisk och risgryndgröt) och när alla åkt hem kan man gotta sig i en trave nya böcker.

Madeleine

Thomas Nydahl sa...

Tack detsamma Karin. Glad att du gillade Jalvings historietimme - gammeldags radio när den är som bäst.

Tack Madeleine, självklart fanns både lutfisken och risgrynsgröten här med. Och boktraven! God fortsättning önskar jag dig.

annannan sa...

Att koncentrera många människor kring en och samma julfirande på en och samma dag kan vara ett bevis på sammanhållning. Men det kan också vara ett uttryck för att en del av familjen diktatoriskt bestämmer hur det ska vara.

Att sprida ut julen är inte nödvändigtvis nymodigheter. På landsbygden (den skånska min far växte upp på, men Astrid Lindgren avspeglar samma tradition i flera av sina historier, kanske även Selma Lagerlöf) hade man julagillen hela perioden mellan jul och trettonhelgen. Olika gårdar bjöd olika dagar och man for runt och åt (upp varandras julmat, tror jag).

Thomas Nydahl sa...

Tack Anna, mycket intressant det du skriver. Ger mig lite perspektiv på traditionen. Tack och lov finns det ingen i vår storfamilj som diktatoriskt "bestämmer" hur det ska vara. Vi ger och tar efter förmåga, tid och plats.