lördag 6 oktober 2012

Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering

Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering från rättegången i Moskva mot Pussy Riot har utgivits av Norstedts förlag. Jag skrev till förlaget när jag fick veta det, men de uppgav att skriften endast skulle gå att köpa på bokmässan i Göteborg. Tack och lov hade jag en familjemedlem där och hon köpte den till mig.

Fram till igår hade jag inga personnamn på konstnärskollektivet Pussy Riot. Länge uppfattade jag dem som ett postmodernt mediespektakel och brydde mig inte särskilt mycket. Så läste jag vad min son skrev om dem, här och förstod att jag behövde fördjupa kunskapen. Mikael Nydahl skrev bland annat:
"I fredags föll domen mot tre av deltagarna i aktionen. Det tog domaren nära två timmar att läsa upp den. Under sina tre minuter i katedralen bröt Nadezjda Tolokonnikova, Marija Aljochina och Jekaterina Samutsevitj mot strafflagens paragraf om ”huliganism grundad i religiöst hat”. För det straffas de med två års fängelse vardera. Att domen är fabricerad, och beställd av den högsta politiska makten är uppenbart. Därför drabbar den inte bara tre unga kvinnor, utan själva de konstitutionella grundvalarna för den ryska staten. Den faller över det ryska rättsväsendet, som genom att alls lagföra deltagarna svek sin konstitutionella plikt att stå fri gentemot landets politiska ledning. För säga vad man vill om Pussy Riots aktion, men religiöst hat uttrycker den inte. Opposition mot nuvarande statsledning ja. Ringaktning av den officiella ortodoxin ja. Men inte hat. Därför faller den också över det sekulära samhället som sådant, vars grundval är åtskillnaden mellan kyrka och stat. För även om ”punkbönen” vore ett helgerån är helgerån inget som faller under brottsbalken i en sekulär stat. Domen uppehåller sig med grotesk sentimentalitet vid den ”moraliska skada” som aktionen påstås ha vållat enskilda anställda i katedralen. Men också om så vore är det en fråga för kyrkan, och inte för staten."
Nå, natten till idag läste jag så Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering (i översättning av Johan Öberg), och den gjorde starkt intryck på mig. Det finns en oerhörd begåvning i hennes argumentation och hon citerar fritt och ledigt både Montaigne och Solsjenitzyn. Men hon lutar sig inte mot tunga föregångare. Hon argumenterar utifrån dagens ryska situation.
"Det statiska och sökandet efter sanningen står alltid emot varandra. Och under den här processen kan vi urskilja både människor som söker sanningen och sådana som försöker knäcka dem som vill finna sanningen. Människan är en varelse som alltid kommer att begå misstag, hon är ofullkomlig. Hon söker visdomen men kan aldrig äga den. Just därför föddes filosofin."

Och:
"Jag, Katja och Masja sitter i fängelse, i en cell. Men jag anser inte att vi har lidit nederlag. På samma sätt som dissidenterna inte heller var några förlorare. Försvunna i mentalsjukhus och i fängelser utfärdade de domarna mot regimen. Konsten att skapa en bild av samtiden känner inga segrare eller förlorare."

Alldeles mot slutet citerar hon Montaigne:
"När allt kommer omkring sätter man ett bra högt värde på sina förmodanden när man låter steka en människa levande för deras skull"

och tillägger:
"Eftersom vi i själva verket inte känner något religiöst hat eller fientlighet så återstår det ingenting annat för våra åklagare än att tillgripa falska vittnen."
Nog förstår man lite mer av Tsar Putins välde när man läser denna uppkäftiga, kloka och friska text. (Och det är fantastiskt att hela behållningen av den svenska utgåvan tillfaller Nadezjda Tolokonnikova.)

The Guardian skriver om Nadezjda Tolokonnikova här.





2 kommentarer:

Bodil Z sa...

Tack!

Kenneth Karlsson sa...

Ja tack, och kul att se din son gå i faderns fotspår.