Svenska Akademiens ständige sekreterare ger nu sin kommentar till diskussionerna om årets litteraturpristagare:
"Det är snarare regel än undantag att Nobelpriset i litteratur väcker
politiska invändningar. Så har det varit länge. Under mina få år i denna
sammanslutning har jag först fått uppleva hur Akademien brännmärktes
som en vänsterförsamling för att den givit priset till författare som
Elfriede Jelinek, Doris Lessing och Harold Pinter, en kritik som sedan
vändes i sin motsats när vi gav det till Mario Vargas Llosa, en uttalad
liberal. (Och förra året gick det att notera klander som gick ut på att
pristagaren var för lite politisk.)"
Läs
hela hans text här. Man borde ha den uppe varje år. Den fungerar som en viktig påminnelse om vad det är vi har att göra med och vad vi kunde diskutera. Jag blev redan igår klar över att de alltför snabba och spekulativa kommentarerna istället rörde sig på ytan och i samförstånd med kvällstidningsrubrikerna. Eftertanke är ett ledord i de flesta situationer. Också när det gäller litterära utmärkelser på den här nivån.
