fredag 12 oktober 2012

Nu kommer kritiken mot Akademiens val.

Både i Sverige och utomlands finns det nu en massiv kritik mot Svenska Akademiens val av Nobelpristagare i litteratur.

Sydsvenskan skriver:
På söndag hedras den kinesiske författaren Liao Yiwu med den tyska bokhandelns fredspris vid en ceremoni i samband med bokmässan i Frankfurt. I juni 1989 skrev han en dikt med titeln "Massaker". Den handlade om blodbadet på Himmelska fridens torg. Vintern 1990 greps Liao Yiwu och dömdes till fyra års fängelse. Efter frigivningen drabbades han av upprepade publiceringsförbud. Förra året lämnade han Kina och lever nu i exil i Tyskland.Samtidigt ger Svenska akademien Nobelpriset i litteratur till en annan kinesisk författare. Också denne författare har varit aktuell i samband med bokmässan i Frankfurt. Det var 2009. Temat för det årets mässa var just "Kina". Under ett seminarium lämnade den kinesiska delegationen salen i protest mot att också dissidenter deltog. En av de representanter för det officiella Kina som på detta sätt markerade sitt missnöje med att kritiska författare och intellektuella inte portats, var den blivande nobelpristagaren Mo Yan."
Och Svenskan:
"På torsdagen tillkännagavs att årets Nobelpris i litteratur skulle gå till den kinesiske författaren Mo Yan. 57-åringen har tidigare kritiserats av andra kinesiska författare för att ha medverkat i en jubileumsutgåva av Mao Zedongs tal från 1942 om litteratur och konst. Många menar att talet blev början på förtrycket av konsten och det fria ordet i Kina"
Dagens Nyheter skriver om Ai Weiwei som:
"...anser det är uppseendeväckande efter vilka regler Nobelkommittén utsett pristagaren. – För bara två år sedan gick ett fredspris till en kines (Liu Xiaobo) som ville uttrycka sina åsikter. För det hade han kastats i fängelse eftersom det sades skada Kinas säkerhet. I dag fick en kines litteraturpriset, en kines som inte bara skriver om den politiska situationen, utan som också skönmålar den, säger Ai Weiwei."
The Independent skriver:
"Mo Yan, was hailed in his home country. The Communist Party’s official organ, the People's Daily was ecstatic in its reaction. “Mo Yan wins the Nobel Prize for Literature! This is the first Chinese writer who has won the Nobel Prize for Literature. Chinese writers have waited too long, the Chinese people have waited too long.” The paper ignored Gao Xingjian, who won the prize in 2000, because the author had emigrated and taken French citizenship by the time of the award, which was criticised by the Chinese Government."
Danska Dagbladet Information:
"Han har selv oplevet at blive censureret, men går i dag en fin balancegang. Ved at placere de fleste af sine romaners handling i fortiden og ved brug af sin magisk-realistiske stil undgår han nu at vække vrede hos censurapparatet mere end nødvendigt. Men hans egen evne til at trives under den strenge kinesiske censur, som har ført til, at flere forfattere har fået lukket munden eller er blevet fængslet, har gjort ham sårbar over for kritik. I modsætning til andre har Mo Yan valgt at samarbejde med myndighederne. Han har støttet den officielle politik ved at sige, at kunst og litteratur bør tjene den socialistiske sag – og dermed ikke true kommunistpartiets styre. Forfattere og menneskerettighedsaktivister har de seneste år kritiseret ham for ikke at bruge sin status som en af landets mest respekterede forfattere til at presse på for mere ytringsfrihed og til at forsvare de forfattere, der er blevet straffet. Som viceformand i den kontroversielle, regeringsstøttede nationale forfatterforening udvandrede Mo Yan sammen med officielle repræsentanter fra Kina ved Frankfurt Book Fair i 2009 i protest mod, at kinesiske dissidentforfattere som Dai Qing og Bei Ling var til stede."
När jag ser den här bilden på en av hans böcker kan jag inte låta bli att skratta. Vem döper en roman till "Stora bröst och breda höfter"? Uppenbarligen gör Mo Yan det. Och så blir jag förstås nyfiken och undrar om också denna roman utspelar sig i fattig landsbygdsmiljö, eller om den röda färgen signalerar något helt annat. Artikeln hittade jag här hos en nyhetssida som heter Maxwellsreys. Jag citerar:

"He definitely deserves the prize,” Er Yue He, a renowned Chinese writer in central Henan Province told Xinhua. “His prize is an affirmation for Chinese literature on the world stage,” he said. Wang Anyi, president of Shanghai Writers’ Association said she was happy for Mo. “Congratulations to him,” she said. Shi Lingkong, editor-in-chief with Shanghai Translation Publishing House, attributed Mo’s success to his “Chinese countryside stories with magic power.” He said “This magic power has great attraction to the Western readership.”

Och här finns Le Monde-artikeln som Karin rekommenderar.

12 kommentarer:

Karin S sa...

Thomas,
Jag läste en lång och utförlig artikel i Le Monde där det framgår att denne författare gjort som den danska tidningen skriver, snirklat sig fram genom att dölja kritiken i skrönor och overklighet.

Men han har inte varit utan problem, boken Stora bröst fastnade i censuren (om jag minns rätt). Den är en hyllning till en kinesisk mamma som under hungeråren ammar sin pojke upp till det att han blir fem år. Pojken själv är närmast autistisk, något som verkar självupplevt. Författaren ska tydligen tidigt ha fattat att ett barn kan sätta en hel familj i fara om han säger fel saker. Så den enda pojken (i boken) talar med är en buffel som heter Mongol.

Jag kan länga till intervjun (och porträttet, det var fint!) men jag orkar inte översätta alltsammans.

Karin S sa...

http://www.lemonde.fr/livres/article_archive/2000/08/18/mo-yan-la-chine-entre-les-lignes_1773948_3260.html

Anonym sa...

Att ge priset till Mo Yan e precis lika korkat som att ge fredspriset till EU!!!! Bland kinesiska förf borde Bei Dao ha fått det, men han lever ju i exil. Snacka om politisering!!!!
Kaj Svensson

Thomas Nydahl sa...

Karin, tack för mycket intressant information och tack för länk. Det du berättar ger ju romanen med bröst-titeln en förklaring.

Kaj, jag delar nog din uppfattning utan att ens för en sekund påstå att jag känner till kinesisk litteratur.

Sedan Kissinger fick fredspriset har jag betraktat det som fullkomligt ointressant.

Cecilia sa...

Protesterna mot valet, säger ju i sig att det är ett intressant val. För nog har säkert de som valt, funderat lite mer än de snabba belackarna...

Thomas Nydahl sa...

Cecilia, diskussionerna om litteraturpristagarna är för det mesta intressanta. Men vad vet folk om Kina och kinesisk litteratur? Jag går till mig själv och säger: väldigt lite, nästan inget alls.

Anonym sa...

Ja, man kan diskutera detta i det oändliga, men ingen som har minsta kännedom om kinesisk litteratur, kan påstå annat än att Mo Yan är en typisk medlöparförfattare. Han sitter ju som vice ordf i kinesiska förfförbundet. Att han sen dessutom är en bra förf, det betvivlar ingen. Men om nu priset ska delas ut i enlighet med litterära kvaliteter, finns det ingen som kan betvivla Bei Daos förtjänster (om än han är poet & lever i exil) - om det nu ska vara en kines. För världslitteraturens utveckling har nog Mo Yan betydligt mindre betydelse än t ex Peter Handke eller Cartarescu eller Nadas eller ... - Jaja, det intressanta är dock nu hur så många försöker hitta förmildrande omständigheter i Yans liv!
Kaj Svensson

Cecilia sa...

Ja, inte vet jag heller själv något alls om det.
Men jag kan ändå - genom ett eget historiskt perspektiv - se på Kina på två olika sätt.
Precis som jag ser på min egen omgivning med olika ögon - ett par för just nuet, och ett annat par för de långsamma skeendena, som går långt både före och efter min egen livstid.
Efter - jag ju ingen aning om hur det kommer att bli - utan menar med detta mer, hur vi i nuet faktiskt formar framtiden. Lätt glömt…

Lite mer personligt om "Kina". Jag utövar qigong sedan en hel del år, och det ger mig en ytterligare förståelse om att tiden egentligen står still. Såväl i Kina som i Sverige.

Thomas Nydahl sa...

Kaj, efter att ha sovit på saken tänker jag att Akademiens ende kinesiskspråkige ledamot förmodligen är förtrogen med mer av hans författarskap än någonsin vi. Varför han förespråkade just honom vet vi inte heller. Och jag blir alltmer benägen tro att han kan fungera som en länk mellan det förbjudna och det officiella. Redan igår uttryckte han t.ex. sin önskan att Liu Xiaobo skulle friges.

De totalitära mekanismerna är svåra att förstå. Ofta är de nyckfulla. Från Albanien känner jag ju exemplet Kadaré som märkligt nog både kunde verka och resa utomlands trots terrorregimens minst sagt rigida regelsystem. Och ja, han var partimedlem.

Anonym sa...

Nu ska jag på barndop i ortodoxa kyrkan i Helsingborg. & sen fest på grekiska klubben. Systerdotterns förstfödda. Ska bli kul! Får tänka ett varv till om Mo Yan.

Cecilia sa...

Kaj:
Medlöpareförfattare - de har säkert sin roll de med?
Att sluta "fajtas" och erkänna en författare som inte är stridbar i den gängse "idylliska" kampen(inte kinesiska då alltså…), är kanske något som är i allra högsta grad aktuellt?
Dagens dogmatiska förhållningssätt från det "etablerade samhället", är för mig märkligt. Det är lite omvända roller; antagligen bara ett naturligt skede av sammanslagningen av öst/väst-striden.
Konfirmationen 1989 av 1900-talet var ju alldeles nyss, och då "vi" var så upptagna av vårt eget, så glömde vi ju bort att andra delar av världen, ju också skapade sin historia.
Självupptaget kanske? Men det är ju det mest usch-och-fy-idag som finns… Erkänner mig skyldig! :-) Utan pardon.

Cecilia sa...

Var jag kanske lite drastisk?
Jag menar just det som Thomas uttryckte så mycket bättre:
"Och jag blir alltmer benägen tro att han kan fungera som en länk mellan det förbjudna och det officiella."

Just detta - att inte vara stridbar i dagens gängse mening (ack så kort...), utan faktiskt vara "stridbar" utan eventuellt publikt erkännande. Är väl vad som gör en till människa. För mig, i alla fall.