Möllan med statyn Arbetets ära. Fredagen blev en dag av glädje, eftertanke och besvikelse. Det sista fick jag först vid hemkomsten, det blir inget boende i Black Country till våren eftersom jag fick tävla mot 499 andra om stipendierna, som bara tilldelades nio personer. Men dessförinnan, sedan sju på morgonen, utsatte jag mig för det som jag vanligtvis inte gör. Jag följde A. till Kastrup - hon skulle flyga till Barcelona - och det blev, som det alltid blir, en lång och plågsam resa genom ångesten och den fysiska smärtan, först med buss till Malmö och sedan med tåg över sundet. För en gammal Malmöpåg är det svårt att fatta att man numera kan åka tunnelbana under stadens centrum. Det gjorde vi. På Kastrup pågick en intensiv japansk transfer. Varje gång, varje lucka, varje stol upptogs av japaner. Men som alltid tycks de ta det mesta med upphöjt lugn. Vid trappan ner till toaletterna satt fyra japanska män med albanska t-shirts, dubbelörnen tryckt över ryggtavlan i kombination med albansk text. Mycket får man förundras över.
I serveringen ville vi ha kranvatten till kaffet, men fick nej. Jag tyckte det var snålt. Malmötösen i kassan sa att vi kunde köpa vatten på flaska för bara en tia, mot normalt trettio kronor, eftersom Köpenhamns vatten fortfarande är otjänligt efter de stora översvämningarna. Så enkel var den förklaringen.
Efter avslutat uppdrag tog jag tåget igen och hoppade av på den station som heter Triangeln. Min barndoms Triangelen, uttalat just så, har nu blivit en tunnelbanestation och det är en mycket märklig sak. Det var första gången jag provade, så nu vet jag hur man kommer från underjorden rakt upp till St. Johannes kyrka. Och där börjar Det lyckliga Arabien, Södra Innerstaden, med Möllevångstorget - Möllan sa vi - och de i arabisk kultur nedsänkta stadsdelarna. Jag gjorde slag i sak och betedde mig som en lycklig arab. Slank in till två irakier och blev klippt för en hundralapp (mindre än en tredjedel av priset här i staden), språkförbistringen var nära att kosta mig hela skalpen när han tog fram stora maskinen. Jag hann stoppa honom och hans kollega tolkade till arabiska hur jag ville ha håret. Sedan åt jag mig mätt för två tior. Inte en människa talade svenska. Men jag tänkte på svenska och blev nöjd med det.
Triangelns station, Malmö.Satte mig sedan på tåget mot Kalmar. Mitt emot mig en arabisk man som snart fick sällskap av en annan. De talade arabiska och jag snappade upp två begripliga ord: Facebook och Tandläkarutbildningen. I Hässleholm steg jag av och inväntade Pågatåget via Vinslöv och hem. I hemstaden köpte jag en fin, smakrik ost och vitt vin. Mitt besök i Det lyckliga Arabien blev hur bra som helst. Allt det som handlar om islamiseringen tar vi en annan gång. Det finns mycket att säga om det, också utifrån mina möten idag. Och kikar ni här finns det en aktuell text om tillståndet, det arabiska, i Malmö som jag skrev så sent som igår.
Termen Det lyckliga Arabien lånar jag både ur historiska källor och ur Thorkild Hansens bokverk. Det tycks mig passa bra på vår tids Malmö.
8 kommentarer:
Varje gång jag ser stationsskylten irriterar det mig en liten aning att man tappat bort det där e:et i Triangelen!
Liksom den där dumheten att det skulle heta spettekaka. På skånska heter det spiddekaga eller spittekaga. På svenska heter det spettkaka.
I somras var jag och pappa på jakt efter hans barndomsplatser i Fosietrakten. En del av dem har så byggts in i Malmö att vi inte kunde kryssa oss över alla ringleder och motorvägar som skilde dem från oss (som befann oss på Bara-sidan). Men så är det bara, världen är inte likadan som den en gång var. Själv var jag förundrad över hur stilla den ändå stått bara ett par stenkast från Malmö såg många byar ut som om Edvard Persson skulle kunna stiga ut ur ett av husen.
Det var uppbyggeligt att läsa att du inte var olycklig i det lyckliga Arabien. Alldeles oavsett islamisering eller ej så är ghettoiseringen beklaglig. Finns det någonstans i världen man kommit undan den, tro?
Anna, så roligt höra av dig. Jag är född i V. Skrävlinge församling men pappa i Fosie. Och jag växte ju upp alldeles på gränsen till Fosie församling.
Jag kände mig glad när jag kom hem nyklippt idag - och inte minst berodde det på att jag slapp allt det där sociala tomma pratet man brukar ha. Vi talade inte samma språk, så han klippte medan jag vilade. Två ord avslutade: Bra? Bra!
Nej, ingen annanstans än i Japan tycks man ha sluppit undan den massiva gettoiseringen. Det är egentligen väldigt svårt att smälta. Varenda människa där i kvarteren runt Möllan pratat arabiska (och i undantagsfall persiska).
En angenäm dag, skildrad på ett humoristiskt sätt.. "Bra? Bra!
Ibland behövs det inte mer för att det viktigaste ska bli sagt.
Bra!
Malou, tack. Jag svarar på ditt mail imorgon. Ikväll frågar jag bara: Bra? Och svarar: Bra! Eller som de säger i den lyckliga Arabien: Jallajalla.
...bara en liten bikommentar: jag gifte mig i Fosie kyrka... Jag och min skånetös är numer lyckligt skilda, goda vänner, med en skön son emellan oss, och med fina minnen, inte minst från Fosie..;-)
Kenneth, nog har jag haft känslan av att det finns en liten gåsapåg också i dig!
Tunnelbana i Malmö - det är mycket man inte vet!
Själv bodde jag på Almbacksgatan för 20 år sedan, och var som arkitekt bl.a. inblandad i det där hopplösa "Triangelprojektet..." På den tiden fanns det 4 kinesisk/vietnamesisk/thai-butiker kring Möllan, och det fick mig att känna mih "hemma".
Annars kommer jag ju från norra Lappland, där min barndoms kvarter försvunnit i gruvhålen för decennier sedan. Kanske bäst så! Jag har inte varit tillbaka på över 40 år, och har ingen avsikt att återvända.
Carl, tack för kommentaren. Det fanns en tid då de asiatiska och de forna Jugoslavien-butikerna dominerade Möllan, men idag är det 80% arabiskt.
Skicka en kommentar