Idag hamnade jag helt oplanerat på fiskeläget Hälleviks kulturdag. Det var något helt annat än de dunkande stadsfestivalerna. Det enda som dunkade i Hällevik var tändkulemotorns behagliga ljud som påminde om forna dagars fiske. Kulturdagen genomfördes idag för 40:e gången.
Om man inte nöjde sig med att sitta på en brygga och äta sillamacka och lyssna till de gamla samtala från den minimala scenen på listerländsk dialekt fanns det massor man kunde delta i:
Slå rep. Fläta korgar. Tillverka laggkärl. Rya garn. Tjära rep. Sjömansarbeten. Sno krokatafsingar. Sticka krok. Klöfta krok. Stena flundregarn. Böda garn. Fläta ålakupor. Göra silor. Vispa flundregarn. Spinna garn. Mangla tvätt. Koka tvätt. Skura mattor.
Förvisso fanns det loppmarknadsbord, men det centrala tycktes inte alls vara konsumtion utan vårdande av gamla traditioner, återseende av fiskeläget och människorna där, dragspelsmusiken och doften av stekt sill.
Hembygds- och studieföreningen Facklan arrangerade och jag sänder dem en tacksamhetens tanke. Blekinge fick idag ge mig ett stort mått av det slags kultur som frodas bortom köptemplen och skränscenerna. I den långa kön till sillamackorna samtalade man, trots den stora folkmängden var det lågmält, stillsamt och mycket vänligt. I bakgrunden hördes de riktigt gamla människorna prata om forna tiders fiskarliv. Deras listerländska var fullt begriplig för oss skåningar.
3 kommentarer:
Sverige när det är som bäst. Och nu fick du mig att längta dit.
Kenneth, det var just den känslan som kom över mig där igår. Och det faktum att det finns sådana traditioner, mot alla odds.
Oj så många arbeten det fanns som man inte vet om idag! Att få göra något med händerna, vilken tillfredsställelse.
Skicka en kommentar