Dagens rapportering från Norge berättar att ungdomarna trodde att de var med om en statskupp där norsk polis och militär var inblandade. Jag har funderat på det under förmiddagen.Är det inte så att statens affärer alltmer förblir dolda för oss, och att de kritiska frågor som ställs om ekonomi, demografi, kultur, religion och politik alltmer marginaliseras och undertrycks? De senaste åren har det varit fråga om en ren häxjakt på varje kritiker av den rådande ordningen.
Försiktigt formulerade kritiska frågor har stämplats med välkända ord och fått många att tiga, hellre än att riskera arbete och vardagsfrid. Det finns ämnen man bara inte ska tala om, än mindre sätta tryckta ord på. Landets kultursidor uppvisar en kuslig likriktning. Den nivelleringsprocess som pågår applåderas just för att den är totalt ofarlig för makten. Det är nästintill omöjligt att hitta en tryckt publikation som är ambitiös och medveten om tidens pågående katastrofer.
Partibladen finns, de är meningslöst förutsägbara, oavsett om de utges av vänstern, högern eller något tredje. De så kallat "oberoende" publikationerna är i slutänden trogna en ideologi som på sin höjd är ett oförargligt muspip mot omständigheternas diktatur. Vem blir klok av att läsa sådana? Ingen, och kanske är status quo-dumheten deras enda och högsta mål. Med folkbildningens död har kritiskt tänkande fått lämna plats för korrekt tänkande. Det är inte en statskupp. Ännu värre: det är en kultur- och civilisations- "kupp".
Bild från finska Österbotten: Ulrika W.
6 kommentarer:
Fast nu tycker jag du går alldeles för långt i en Allmän Superkritik; Menar du som alltid bara Sverige, eller menar du övriga nordiska länder? Menar du bara de på DN/AB/Expr eller menar du verkligen alla skribenter?
Jag tycker du också har ett ansvar för att inte fånga upp en populism av modell kulturhatare, sosseskribenter etc.
Du är tillräckligt klok för att nyansera bättre. Så gör det!
Har vi det verkligen så jävla illa ställt?
Läs raderna av Cheslaw Milosz jag la in på Den Blinde Argus igår. Där kan man tala om att ha varit igenom en "kultur-och-civilisations-kupp".
Tyvärr är det inte bara sverigedemokrater som hatar. Minst lika starkt är hatet från vänster. Det räcker med att läsa några rikssvenska vänsterbloggar för att inse att t ex sverigedemokrater anses vara lika onda som orcher och det finns tydligen en vänsterpartist i Norrland som till och med tycker att moderater borde skjutas.
Det här är en mycket olycklig utveckling.
De som skriver och har tillgång till media, t ex Aftonbladet, har ett ansvar. Det ansvaret består i att inte ytterligare spä på nätmobbens hat utan istället att mana till lite eftertanke.
Jag är väldigt orolig för utvecklingen hos er i Sverige.
Angående mitt förra inlägg så borde jag kanske förtydliga mig.
Jag håller alltså med Thomas om att det svenska samhället håller på att polariseras och att misstänksamheten mot varandra håller på att gå till överdrift.
Gabrielle: håller inte med dig, Thomas går inte för långt. Han framställer, vad man kan kalla, en generell sanning om tillståndet. Varje människa i dagens Sverige som vågar diskutera svåra frågor som integration, invandringsproblematik, den ökade anpassningen till islam, m.m., möter på exakt det TN beskriver. Det är en intellektuell kollaps.
Historiska närliggande paralleller finns - läs Sebastian Haffners "En tysk man", skriven tidigt 30-tal i Tyskland om hur ett folks tänkande tvingas in i en fålla, och konsekvenserna av att bryta denna.
Så illa är det förstås inte nu, vi ska inte överdriva, men det finns likheter. Och nu talar vi inte om ett nazistiskt hot, utan om en annan anpassning.
Ja, det är okej, att åsikterna divergerar. Men det finns en demonisering på både höger och vänsterhåll som jag inte alls vill ansluta mig till; och särskilt inte just nu.
Gabrielle, du skriver:
"Du är tillräckligt klok för att nyansera bättre."
Jag betackar mig för sådana klappar på huvudet. Det står dig fritt att tycka vad du vill. Gör då det i dina egna bloggar.
Skicka en kommentar