Dagens flykt gick till Bosarpasjön. Timmarna förflöt i frid och tystn
ad. En svan stannade till som om den ville umgås, sträckte hals, ja poserade. Efter fotograferingen fortsatte den. En holländsk och en tysk familj samtidigt, med respekt för friden. Medan pojkarna lekte ute på badbryggan, alldeles intill sin mormor försvann det holländska paret sakta ut på sjön i sin lilla båt.Plötsligt slogs en bildörr igen, tystnaden bröts, tre chips&hamburgerfeta stockholmskvinnor vällde ut, skrikande, med en pojke som också han skrek, och bredvid dem två hundar, skällande. Min första reaktion var att säga t
ill dem om hundarna. Jag pekade på skylten och bad dem avvika. De gick en bit åt sidan, hundarna skulle ju kissa. De lät dem göra det vid badplatsen grillhörna. Den mänskliga civilisationens avgrund var därmed närvarande och jag bestämde mig för att avvika. Bosarpasjön ligger djupt inne i den skånska bok- och tallskogen. Landskapet skiftar mellan mörk, tät skog och öppen odlingsmark. Jag läste i Ciorans Historia och utopi, den essä som heter Utopins mekanism:
“Ett stort steg framåt togs när människorna fick klart för sig att de måste förena sig och organisera sitt samhälle för att bättre kunna plåga varandra. Om man skall tro utopierna har människorna endast till hälften lyckats med detta; de erbjuder sig därför att hjälpa människorna, ge dem en lämpligare inramning för att åstadkomma fullständig lycka. I utbyte kräver de emellertid att man uppger sin frihet eller, om man bevarar den, använder sig av den endast för att skrika ut sin glädje mitt under de lidanden människorna samtidigt tillfogar varandra."
"Detta tycks vara meningen med den infernaliska oro lidandet för med sig. Hur kan man under sådana förhållanden låta bli att föreställa sig en bakvänd utopi, vilken likviderar det obetydliga goda och det oändligt onda som är förenade med all social ordning, vilken den än må vara? Förslaget är lockande, frestelsen oemotståndlig. En sådan mängd abnormiteter - hur skulle man kunna få slut på allt detta? Det skulle krävas någonting jämförbart med det universella lösningsmedel som alkemisterna sökte.”
Efter en enda dag bland skrikande sjökants-ockupanter och efter helgens norska massmord är sådana tankar som Ciorans trösterika. Han skrev denna text 1960, men den tycks mig allt giltigare för varje dag. Nu hetsas det mot varje islam-kritiker, som om en intellektuell analys och ett stillsamt samtal, med den skrivna texten som enda vapen, kunde vara detsamma som terrorism. På vilket sätt har världens ledande islam-kritiker och erfarna och kunniga människor, själva komna ur muslimska miljöer skuld i den norske dårens dåd? Det är bara en slapp och bekväm mediamobb som kan hävda något sådant. Just nu tycks den ha total hegemoni, precis som den hade innan tystnadens och samförståndets vall bröts för tiotalet år sedan. Diskussionen kommer inte att upphöra. Varje våldsfixerad ideologi eller lära kommer att analyseras, motarbetas och diskuteras också i framtiden.
Jag kommer själv inte att låta min blogg eller mina böcker rensas från sådana texter, ens om de kan försätta mig i angreppsläge. Jag är van vid det. Hösten 2010 blev en mardröm, både med anledning av valet och med den pk-elit i journalistkåren som valde sina hatobjekt med föga finess.Med sådana som Kertész, Cioran och andra kritiker av modernitetens värsta uttrycksformer, samt Scruton, Hirsi Ali, Sultan, Demirbag-Sten, Rushdie, Lars Hedegaard och många, många andra både här i Sverige, i grannländerna Danmark och Norge och runtom i världen som kritiserar och angriper modernitetens förödande och destruktiva kil av medeltida barbari (sharialagar, könsstympning, stening, hängning och köns-apartheid) kan man hävda ett civilisatoriskt måste. Att avstå från kritiken, debatten och angreppen vore att kapitulera både för maktens krav på anpassning och på det nakna våldet från blådårarna till höger och vänster. Vi använder pennan, skrivmaskinen och datorn som enda vapen. Vi är fredliga människor. Det vi talar emot är just våldet, terrorn, de "heliga" krigen och förtrycket.
2 kommentarer:
Breiviks "manifest" har jag nu skummat, och det består främst av inklipp från andra tänkare (bloggaren Fjordmans kritik mot islam och multikulturalism t ex, och UNA-bombaren). Hur mycket Breivik själv begripit är oklart. En tolkning utifrån hur han beskriver sin uppväxt är att hans hat föddes av rent fysiskt våld som han utsatts för som ung. Han nämner även Al Qaida som organisatorisk förebild. Värt att betänka är att de första som hyllade hans dåd var islamister, vilka även ville ha äran för genomförandet.
Jag har idag lärt mig ett nytt ord; oikofobi.
Ur Correns ledare d 26/7.
Där beskrivs att det är analogt med homofobi och islamofobi och används ibland som begrepp för de som distanserar sig från sin egen kulturkrets och ursprung, när man nedvärderar den egna nationen och dennas kultur, och identifierar sig genom att ta avstånd från den egna gruppens traditionella värderingar.
Som jag ser det måste man utgå från att de som gör det ingående har studerat historia, filosofi, etc. och satt sig in främande kulturers uttryck och värderingar. Inte bara i sitt i hemland utan också i tongivande universitet i flera olika kulturer. Under många år.
Corren nämner att Fredrik Reinfeldt sagt "Ursvenskt är bara barbari. Resten av utvecklingen kommer utifrån" samt att Mona Sahlin sagt (till invandrare) " Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Händelsevis publicerade Svd samma dag en artikel med ett dramatiskt förslag av Martin Peterson, docent i filosofi, nämligen att alla politiska anföranden borde avslutas med; För övrigt anser jag att Sverigedemokater är rasister.
Utan en stavelse om att den svenska politiken numera är den enda i Europa som förbehållslöst stöder obegränsad invandring och väcker hos många vad de anser vara berättigad förundran och tvivel om dess verkliga mål.
Den filosofiska fråga som borde ställas till Martin Peterson, och möjligen också Fredrik Reinfeldt och ev. Mona Sahlin är vilken kultur de vill att våra invandrare skall identifiera sig med och integrera sig till när ledarna inte värderar den. Samt om det är i enlighet med deras ställning baserad på deras politiska programförklaringar.
Skicka en kommentar