Maktlösheten delar vi.

"Om tron, politiken och råheten leder oss till hopplöshet, förblir melankolin oberörd - den kan endast upphöra tillsammans med vårt blod" skrev EM Cioran i Bitterhetens syllogismer. Låt det vara ett slags ton jag vill slå an i denna nya blogg. Melankolin är dess grundstämning.

Fyra gånger har jag raderat och/eller stängt en blogg. Den sista, Occident, som jag startade våren 2008, föll ner i glömskan alldeles nyligen. En av mina läsare har varit vänlig nog att tidigare idag ha berättat hur ni läsare kan finna texterna från Occidentbloggen. De är alltså inte utraderade för alltid (som jag trodde i min tekniska oskuld). Klicka på denna länk, och när ni får upp googles katalog över alla texter i Occident klickar ni på cashed i högra hörnet för varje träff ni vill se, varpå den borttagna sidan plötsligt uppenbarar sig.

När man röjer undan det gamla ges det bättre förutsättningar för det nyskrivna. Men jag vill samtidigt understryka att mina två kommande böcker delvis baseras på korta eller långa texter som i sina första skepnader publicerats i bloggen. Den första boken, Långsamhetens nej, utkommer i oktober men kan möjligen bli något fördröjt då min förläggare, Helena von Hofsten på Tusculum förlag, drabbats av akut sjukdom och är inlagd på sjukhus. Nästa bok som står på tur är en essäsamling om liv och litteratur. Fragment av dessa essäer har förekommit i bloggen, men finns naturligtvis kvar i mitt arkiv i sina ursprungliga former. Också den bok jag arbetar på, om det sociala haveriet och islamismens framväxt i brittiska West Midlands (Black Country), har jag publicerat fragment ur i bloggen.

Nå. Bloggandet har alltså sina sidor. För en impulsiv personlighet kan den pendla mellan glädje och äckel. Under den valrörelse vi sett i sensommar och höst har jag på bloggen ofta blivit ett forum för nationalister i kommentarfältet. Det har ibland förundrat mig, eftersom jag så tydligt markerat mot nationalismen. Någon enstaka av dessa människor har resonerat med sans och vett, medan andra som jag aldrig släppt fram, har agiterat med höjd röst, hetsiga utfall och länkar till sidor jag inte ens skulle unna mina värsta ovänner att läsa. Jag tolkar det så, att motsättningarna och klyftorna i det svenska samhället nu är så stora och djupa, att varje formulerad kritik av situationen kan tas till intäkt för partiintressen. Trots min uttalade motvilja mot partipolitiken, trots min upprepade försäkran om att jag är ingens hund har man insisterat hos mig. Att ståndpunkter och intressen sammanfaller med andras är inte mer än mänskligt. Att stämplas och sorteras i "åsiktsfack" är däremot ytterst svenskt. I vår konsensuskultur räcker det att gå mot röd gubbe för att man ska hatas. Just därför kan jag inte låta bli att visa er hur Bernur behandlar en bok som hyllats av många och ifrågasatts av få, trots att den är så usel. Den passar in i konsensuskulturen, den bekräftar allt det som ska bekräftas.

Också bland de allra närmaste får jag frågan: "Varför kämpar du inte, varför gör du inte motstånd?". Mitt svar är enkelt: varje text jag skriver är en motståndshandling. Ord som "kamp" har jag däremot svårare för. Jag gör motstånd, mot nivellering, mot socialt och kulturellt förfall, mot västerlandets nihilism och centralstyrda beslutsapparat, jag gör motstånd mot masskulturen, turbokapitalismen och konsumismen, mot allt det som vill reducera mig till att vara "konsument". I det avseendet står jag närmare upplysningens ideal: bara som medborgare kan jag ta ansvar också för det som egentligen inte angår mig, därför att den ensamma människan alltid är ensam. Men förr eller senare måste hon efterfråga det som är landets gemensamma egendom i form av vård och skydd, och ingenting av det som gatans pöbel brölar om kan vara ett mål i sig. Maktlösheten delar vi. Men melankolin förblir oberörd, som Cioran sa.

När jag nu öppnar denna nya blogg vill jag försäkra ett par saker:

* Jag kommer i första hand att ägna den frihetens problem i litteraturen och konsten (musiken, filmen, bildkonsten etc.). Några regelrätta recensioner ska man inte förvänta sig. Tvärtom kommer jag att försöka skriva kring konstnärliga uttryck utan att ens ge sken av att det är recensioner. Jag skriver för ingen och alla, aldrig mot betalning eller på uppmaning eller uppdrag. Jag står helt fri gentemot institutioner, förlag, kotterier och korrumperade kulturkretsar.

* Jag kommer självklart att skriva civilisationskritiska texter, så som jag gjort i alla de föregående bloggarna. Ingen totalitär ideologi kommer att glömmas bort, varken nazismen, fascismen, kommunismen, nationalismen eller islamismen. De utgör alla avgörande hot mot de mest grundläggande principerna för ett demokratiskt, öppet rättssamhälle.

* I Occident publicerade jag då och då gästbloggares texter. De var uppskattade och lästa. Men i denna nya blogg kommer jag inte att göra det. Den är min, till 100%, och jag vill kunna stå för varje ord som skrivs i den. Det är sannerligen inte något som de tidigare gästbloggarna ska ta illa vid sig av. Tvärtom, jag har alltid uppskattat dem (ingen nämnd och ingen glömd)! Men det är en kursändring som understryker bloggens karaktär av solitärt uttryck.

* Den nya bloggen kommer inte att fungera som förlagsverksamhet. Mina böcker finns förstås alltid med här, särskilt när de är nyutgivna, men vill du köpa någon bok ber jag dig att kontakta antingen det utgivande förlaget eller att vända dig till någon av nätbokhandlarna, där de ofta är billigast. Mina två senaste böcker, liksom höstens bok Långsamhetens nej, utges av Tusculum förlag. Mer information hittar du på förlagets hemsida. Om du har särskilda önskemål, till exempel om dedikationer, ber jag dig att sända ett mail till thomas.nydahl@gmail.com

* Jag kommer tills vidare att låta kommentarfältet vara helt öppet. Ingen förhandsgranskning alltså. Men om jag ser att det blir en tummelplats för partipropaganda av det ena eller det andra slaget kommer jag att stänga igen. Länkar i kommentarfältet endast i undantagsfall.

Nu drar jag ut på delvis okänt territorium, som den solitär och vandrare i de litterära landskapen jag är. Välkomna!

Bilder: överst ett finskt insjölandskap fotograferat för ett tag sedan av U.W. i Västra Nyland. De två mellanbilderna är fotograferade av U.W. i Billnäs, Västa Nyland 19 september. Nederst skånska Åhus den gångna helgen, folktomt, blåsigt och höstvackert, fotograferat av T.N.