En grånad söndag.

En blåmes som jagar möss, en söndag som i sin grånad liknar en skånsk julaftonskväll och en lång, djup suck. Så absurd var färden till butiken idag, där det spelades på hästar så att hela entrén fylldes av höga röster och dunkande läten. I kyldisken fanns det jag väntat mig, och i fruktavdelningen stod G. som vi annars bara möter på Systembolaget. Av henne fick vi dagens tre viktigaste repliker för ett familjeliv: "Ack ja", "Maten är färdig" och "Vilken film ska vi se?".

Utanför mitt rum går vinden som ett utdraget långt sus, björkarna vajar med sina nästan helt gula blad och ingenting kan väcka mig. Jag har stigit upp och jag har gjort det som förväntas av mig, men vaknat har jag inte.

Imorgon börjar en ny vecka. Den blir mitt gömsle. Från de skotska hedarna kommer S. på besök för att föreläsa om tystnaden men jag avstår från det med. På tisdag kommer en tvättmaskinsreparatör och inför honom har jag inget val. Fyra vardagar fylls av tystnad och ensamhet. Jag vårdar de stängda dörrarnas och de fördragna gardinernas mörker ömt och försöker låta bli att tänka på boken jag läser.

Bild från Pojoviken, Finland i september.