Eli Göndör: ”Jag har mina känslor och mitt förstånd”. Muslimska kvinnor i Israel (Atlantis)

 

Med anledning av islamistterrorn från HAMAS och det efterföljande kriget vill jag här påminna om en viktig bok, vars ämne är muslimska kvinnor i Israel.

 

Eli Göndör, född 1958 i Stockholm, flyttade 1977 till Israel men återkom till Sverige 2000. Han är mellanösternkännare, doktorerade i islamologi vid Lunds universitet 2012 med en avhandling om muslimska kvinnor i Israel. Hans bok ansluter är en populärversion av avhandlingen, med en rad intervjuer och samtal med dessa kvinnor. Muslimerna är en växande folkgrupp i Israel. Boken anger att de idag utgör 17% av befolkningen och att 600 000 av dem är kvinnor.

 

"I stort sett accepterar den muslimska befolkningen att de lever i ett land med judisk majoritet. Detta innebär att Islamiska rörelsen, som ser sig som strikt religiös, måste förhålla sig till att det förekommer en tolkning av islam som inte är villig att acceptera eller erkänna Israels rätt att existera." 

 

Göndörs samtal handlar om allt från politisk-religiös väckelse till vardagstankar kring kläder, traditioner och de israeliska muslimernas ställning inom den globala muslimska strukturen (umma). Samtalen och analyserna kring dem är personliga och förvånansvärt fria från floskler och standardfraser eftersom Göndör är personlig och öppen. Se till exempel på denna lilla dialog mellan författaren och en muslimsk kvinna (där man ändå skymtar en standardfras i "det enda rätta"):

 

"ELI: Du säger 'vi muslimer'. Känner du någon gemenskap med andra muslimer i världen? Känner du exempelvis samhörighet med en muslim även om du inte förstår deras språk? Muslimer från Indonesien till exempel? LEILA: Ja, det gör jag för att de tror på detsamma som jag gör. På det enda rätta. Klart att det finns en gemenskap och ett sammanhang."

 

Efter detta samtal, som jag bara citerade helt kort, kommer Göndörs analys:

 

"Leila uttrycker vad som kan förstås som känslan av gemenskap, vilken inte nödvändigtvis är knuten till just muslimer i arabvärlden utan snarare är förknippade med andra människor för att de är muslimer."

 

När han diskuterar samma sak med en annan kvinna som heter Aisha säger hon:

 

" Jag får inte somna innan jag har ägnat alla muslimer i världen en tanke. Vid slutet kommer Gud att fråga mig varför jag inte gjorde något för att hjälpa de behövande. Samtidigt vet Gud vad mina begränsningar är och vad jag är förmögen till. Han vet att jag inte kan hjälpa människor som dör i krig. Jag kan bara hjälpa till genom att be till Gud"

 

Göndörs kommentar:

 

"Här infinner sig lidandet som identifikationsmarkör för första gången..."

 

Göndör har lyckats komma människor nära, och hans redovisningar av omständigheterna gör att man får en bra bild av hur det ser ut för de kvinnor som här proklamerar sig som de moderna, och som säger ”islam driver oss framåt och placerar oss i centrum”. Göndörs stil är lättillgänglig och mycket tilltalande.

Leif Stenberg, Lunds universitet, har skrivit ett intressant förord där han bland annat berättar om Göndörs ambitionsnivå:

 

"När jag blev uppringd av Eli Göndör första gången frågade han om det var möjligt att studera islamologi på distans. Någon distansutbildning existerade inte i ämnet, men det hela löstes i en pragmatisk anda och Eli började studera islamologi hösten 2004. Under de följande fyra åren skrev Eli två uppsatser i ämnena mellanösternkunskap och islamologi för filosofie kandidatexamen och slutförde magisterexamen. Han antogs till forskarutbildningen i hård konkurrens år 2008 och disputationen skedde alltså under våren 2012."

 

Detta är, som jag ser det, den första bok på svenska som seriöst belyser en väsentlig del av Israels demografiska utmaning inför framtiden. Om man redovisar fakta som Göndör, finns också en bättre möjlighet att börja analysera och diskutera. Vid läsningen anar man gigantiska problem framöver, särskilt som man vet att de redan visar sig i den israeliska vardagen.