Kristallnatten. 9 november som minnesdag. För läsning: Hans-Ulrich Wehler: Nationalsocialismen. Från massrörelse till führervälde och utrotningskrig (Översättning: Svenja Hums Daidalos förlag)

Det är den nionde november i dag. En av de mer avskyvärda minnesdagarna i nazismens, judehatets och Förintelsens historia.

 

I år särskilt svår. Alla vet varför. Alla vet vad islamistmördarna i HAMAS gjorde den 7 oktober. Alla vet vad det lett till.

 

Vad kan man rekommendera till läsning en dag som denna, mot en sådan bakgrund?

Vad sätter jag i barnbarnens händer? Jag ger dem litteratur de själva vill läsa. De allra yngsta får barnböcker, de uppskattas alltid, tonåringarna har i de lägre åldrarna mycket speciella preferenser som styrs av mediala moden och skolgårdsprat. Det är så det ska vara, det var så jag själv hittade in i litteraturen. Och född 1952 kom jag också i tidig ungdom att intressera mig för facklitteraturen om nazismen och Förintelsen. Det var sannerligen inte så konstigt, på Lorensborg i Malmö fanns det en hel del familjer som hämtats från lägren och med de vita bussarna kommit dit. Flera av deras barn var mina skol- och klasskamrater. Så nu försöker jag sammanlänka de erfarenheterna med nuet. 

 

Det som slår mig vid läsningen av Hans-Ulrich Wehlers bok om hur nationalsocialismen gick från massrörelse till det han kallar Führervälde, är att den är unik i sin framställning av hur en sådan regim växer fram och sedan fulländas fram till katastrofen. Nyckelord kan vara karisma och envälde. Det är viktiga utgångspunkter i framställning. Nog är det många som genom åren undrat hur Hitler, Tredje riket och den industriella förintelsen av judarna var möjliga. Jag har undrat. Wehlers bok erbjuder nycklar.

 

En bättre bok att visa barnbarnsgenerationen i ämnet kan jag inte föreställa mig just nu. Och det är just nu frågan blivit viktig igen. Hur så? Vilka problem har vi med nationalsocialismen? Jag skulle vilja påstå att de är åtskilliga, även om de kan te sig så små att de gränsar till obetydligheten. Men det är inte antalet idiotiska män som är avgörande. Det avgörande är idéerna, tankegodset, den slutna och totalitära ideologin. Det är där attraktionskraften - den livsfarliga och förödande - finns. Nationalsocialismen aktuell igen alltså? Det är nästan så man inte vill tro att det är sant, men så förhåller det sig, och det är inte ett tyskt utan ett europeiskt problem. Minns hönan och ägget.