Ett enkelt ögonmått vid havet

Strandskogen mellan Missionsgården och Östersjön, söder om Åhus. Foto: Astrid Nydahl

 

Det krävs en röst starkare än min egen. Jag tackade ja när jag på lördagseftermiddagen fick erbjudandet om en fikastund i strandskogen. 

Människotomt förstås. Det firades ju en viktig helgdag. Men utmed vägen såg vi spåren av den väldiga storm som dragit fram. Inne i själva skogen var det dock bara enskilda grenverk som fallit ner. Ett av dem tog vi med hem, och så blev det en vacker dekoration på trappan till ingången.

Jag vet inte vilket som är värst, de rena smärtorna eller insikten att jag inte når fram till ett friskt tillstånd. De närmaste veckorna väntar flera sjukhusbesök, både hos hjärtspecialisten, och hos sjuksköterska för fibroscan av levern på Infektionskliniken. Att den ska undersökas beror på alla år jag ätit Methotrexat-cellgifterna. 

Alla prover som ska tas, alla mätningar som ska göras, får mig att tänka att ett enkelt ögonmått vid havet är det jag helst söker.

Och missilerna fortsätter mörda. Och judehatarna fortsätter marschera, från Mellanöstern till norra Europa. De har alla samma förebilder, historiskt och samtida. Det känns som en skam att leva i denna vidriga epok.