 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När jag igår började läsa Agneta Pleijels nya bok blev jag påmind om vad litteratur kan vara. Hennes språk är så vackert, och så självklart drabbande. Det hon berättar om är inget mindre än livet och dess (eventuella) mening.
Måndagen blev också dagen för något som kan vara det avgörande genombrottet i vårt letande efter ny bostad. Det erbjudande vi fick är för bra för att vara sant och därför vaktar jag min tunga ett tag, men lär återkomma med konkreta uppgifter.
Morgonen väntar på mig utomhus. Att gå helt sakta, mållöst, för att motverka kramperna. Att försöka skingra de mörkaste tankarna. Missmodet och suget ner och bort, som är så starkt och så destruktivt. Tisdagens uppgift. Vad dagen i övrigt ger eller tar vet jag förstås ingenting om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar