1951
kom originalet ut. Nu har vi den på svenska. Balladen om det sorgsna
kaféet av Carson McCullers. Det är en fantastisk kortroman (eller
långnovell) på 121 sidor i en fin översättning av Håkan Bravinger. När jag
läste hennes debutroman, Hjärtat jagar allena, blev det en omedelbar
förälskelse för mig. Den nya boken är gripande på samma sätt. I titeltexten
handlar det om Miss Amelia som ärvt ett hus av sin far i en gudsförgäten håla.
Där driver hon butik. Den utvecklas så småningom till en blandning av café och
krog, och det är där man träffas över en kopp eller ett glas. Scenförändringen
sker när Amelias får besök av en puckelryggig man som presenterar sig som en
släkting. Utan många ord flyttar han in i huset. Den berättelse som föds av
detta vill jag inte ens försöka återberätta. Den är fantastisk! Men det ska bli
fler scenbyten, och den verkliga dramatiken - om än lågmäld till en början -
kommer när Amelias exman Marvin Macey också dyker upp efter avslutad
fängelsevistelse. Förutom denna huvudberättelse finns det mellan pärmarna också
sju fristående noveller. Man kan egentligen inte göra annat än att rekommendera
dem alla.
Så här skrev jag bland annat om debutromanen Hjärtat jagar allena:
Jag
har läst den mycket sakta, Carson McCullers
debutroman Hjärtat jagar allena (Norstedts, översättning av Nils
Jacobsson). Hon var väldigt ung när hon skrev den, bara 23 år. Och nog
är det som litteraturhistorikerna säger, man förbluffas över att en så ung
människa kan fylla en debutroman med så mycket mänsklig vishet och kunskap.
Och:
Centralgestalten
är den dövstumme John Singer. Runt honom spinns flera berättelser. Gripande
människoöden. Pregnanta miljöbilder. Singer skiljs ifrån sin grekiskättade vän
Spiris Antonapoulos, också han dövstum och hans liv blir förstås fattigare. Men
han överger inte vännen utan besöker honom där han finns. Med en ung flickas
blick följs och kommenteras skeendet av Mick Kelly (som också har betraktats
som alter ego för McCullers). Från oskuld till drickande melankoliker går hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar