 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Enhver ideologi løber en skønne dag panden mod kendsgerningernes jerndør, og det bliver panden, der går i stykker (...) Systemer er overhovedet aldrig riktige, for de er abstraktioner af et begrænset udsnit af virkeligheden; et system kan yde en orienterende hjælp, hvis de ikke er alt for fejlfuldt, men forveksler man det med virkeligheden selv, er man fortabt.Rohde visste vad han talade om. Gammal motståndsman under den nazistiska/ hitlertyska ockupationen av Danmark, filosofiskt bevandrad med egna verk om Kierkegaard och den grekiska kulturhistorien för att bara nämna två, varm Israelvän också när resten av vänstern anslöt sig till fiendekretsen, så småningom gift med en judinna från Malmö (Ina Rohde, som jag hade privilegiet att få brevväxla med under hennes sista år i livet). Jag lärde känna Rohdes livsverk genom Alvar Alsterdal (text finner du här) och sedan fyllde Steen på Snaphanen på min kunskap genom egna minnen och läsningar (Rohde var god vän med Steens far och var Steens lärare i realskolan och gymnasiet, Steen kom ofta med sina föräldrar att besöka paret Rohde för söndagsthé och han betraktade dem som sina vänner). När jag nu läser honom igen gör jag det för ideologikritikens skull. Den ledde honom själv vidare i livet. Hans bekantskap med det danska kommunistpartiet gjorde honom till partifiende, vilket han analyserar utifrån diktaturens kännetecken och handlingar:
Partiloyaliteten er det store bud, og den der stemmer på en anden måde end partiet kræver, er ikke en mand der følger sin samvittighed, men en forræder. Han er den største forbryder det moderne samfund kender til. Dette gælder overalt, hvor der findes partier, og som bekendt i endnu højere grad i de socialistiske lande. Partiet er vor tids sande gud.Denna essä publicerades för första gången i den danska tidskriften Vindrosen nummer 3, 1956. Rohdes kritik av partiväsendet påminner om en tolv år tidigare Simone Weil som under brinnande krig formulerade liknande tankar. Om hennes text Om de politiska partiernas allmänna avskaffande har jag skrivit här.
Rohdes text väcker en viktig fråga för vår tid: måste man vara lojal med politiska idéer eller kan man hämta material och tankar från olika håll för en bättre orientering? Jag slutade vara lojal 1980. Jag har, vill jag tro, ingen beröringsskräck i dessa sammanhang. Ändå är jag starkt medveten om vikten att hålla sig till den grundläggande kritiken av alla totalitära idéer, oavsett om de är politiska, kulturella eller religiösa.
Peter P. Rohde kan man bekanta sig med hos Gyldendals Den Store Danske, om man klickar på hans namn.
Ina Rohde får man veta mer om i denna artikel.
