tisdag 21 februari 2017

Radka Denemarková: Pengar från Hitler (en sommarmosaik) – Aspekt förlag, översättning av Karin Eriksson

Foto: Astrid Nydahl
”For me fiction is absolutely essential and primary. I might go as far as to say that for me literature is the only place left where one can still speak the truth. I’ve lost all interest in anything historians and politicians have to say (…) I just don’t trust them anymore. I suppose it’s got something to do with the kind of language they use: words double-cross themselves nowadays… We bandy about words like democracy, equality, intolerance and tolerance, words that have become bleached of meaning. People still think in terms of Right and Left, of dissidents and communists, East and West. As if they lived in the past. But none of that is true anymore and hasn’t been true for a long time!” (Radka Denemarková intervjuad i The Missing Slate 2014)

Det är nära nog en chockartad upplevelse när man börjat läsa Radka Denemarkovás roman Pengar från Hitler som nu kommit på svenska. Sedan unga år har jag läst oändligt många romaner som skrivits mot bakgrund av förintelsen, men Radka Denemarkovás berättelse liknar ingenting annat. Tematiskt har den säkert beröringspunkter med andra verk, men hennes stil och berättarmetod är definitivt alldeles egen.

 

Romanens huvudperson är Gita Lauschmannová som kommer tillbaka från ett av nazisternas dödsläger till hembyn där hon vuxit upp som dotter i en välbärgad och inflytelserik tysk-judisk familj. Då är hon ännu ung, född 1929. När den stora olyckan drabbar också Tjeckoslovakien behandlas landets tysktalande – judar eller ej – mycket illa. Gita kommer hem i tron att hon ska bli välkomnad. Människorna på gården finns kvar. De har varit anställda av hennes pappa, han som mördats för att han var jude. Hon förstår sakta att allt det som var deras har konfiskerats och nu ägs av de boende på gården. De har bara förakt till övers för henne. Föraktet blir en motor i deras självförsvar, de vet trots allt vad som skett.

Det är också bekant att många av dem – sudetlandets tysktalande och judarna - fördrevs av den regim som installerades i landet när Tyskland besegrats. Detta skeende kan sägas vara berättelsens yttre ram.  Redan grundförutsättningen i den är omskakande och upprörande. Dessa tysktalande judar blev nämligen betraktade som ”nazister” av tjeckerna. Trots att de som överlevt dödsmaskinerna, dessa läger hon vistats i och som i romanen hela tiden omtalas som ”därifrån”, i själva verket var judar, hetsades de iväg med nazistämpel i pannan. Och de fråntogs sin egendom. I det här fallet den stora gården. Hur hanterar då Gita denna situation när hon kommer tillbaka? Hon hamnar först i bybornas våld, deras plan är att döda henne. Men hon lyckas fly och hamnar i ett uppsamlingsläger.

Långt senare återkommer hon hem. Det är sommaren 2005. Nu är hon en gammal kvinna, doktor Lauschmannová, och det är därifrån som dramat utspelas och utvecklas. För det är verkligen ett drama. Tjeckien ligger inte längre bakom en sovjetskyddad mur. Det nya landet återlämnar stulen egendom och rehabiliterar de stämplade. Hennes far – död som han är – får statens ord på att han var en hederlig och hårt arbetande tjeck.

Jag ska inte avslöja något om det som händer. Men det finns till en början en plan hos henne att sätta skräck i tyrannernas barn som nu lever på hennes familjegård och sedan avslöja för dem att hon inte alls tänker kräva tillbaka den. Men så händer något annat…


Jag kan försäkra att detta är en gripande roman om några av vår epoks värsta händelser i Europa. En bra påminnelse är den. En påminnelse om att det förflutna också finns i nuet och framtiden.


Inga kommentarer: