När Tobbe var barn hade han ett lite säreget önskemål om vi skulle äta något särskilt gott en fredagskväll. Hans systrar Ditte (på bilden här tillsammans med Tobbe utanför konserthuset i Kristianstad i början eller mitten av 1990-talet) och Lina brukade önska sig tacos eller pizza. Men Tobbe ville ha panerad rödspätta med remouladsås! Det fick han förstås. Och så såg vi barnprogrammen tillsammans, innan jag följde honom hem genom byn till hans mamma. Vi skilde oss 1991 men jag flyttade bara några hus bort i byn till den gamla stationen. Det var dit de kom efter skolan varje dag när de blivit lite större. Ditte och Lina åt sin middag och försvann sedan snabbt till kompisarna för att leka. Eller så kom de till stationen för att leka med dem (vilket en av kvinnorna i byn påminde mig så fint om på begravningen; hennes son kom till Tobbe och hennes dotter kom till mina flickor för att leka). Det är många sådana minnen som kommer upp nu när jag sitter och plockar bland bilderna. När jag ser lille Tobbe här tänker jag att vi ännu inte anade vad som skulle komma. Ingenting. Han var vår yngste påg, ingenting annat. Älskad av sina fem syskon. Saknad långt över smärtgränsen. Inte minst denna helg när jag konstaterar att det är precis en månad sedan vi förlorade honom.
(Klicka på bilden om du vill se den i stort format)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar