I stormen och på sjukhuset

Foto 15 november: Astrid Nydahl

Det blåser hårt på Östersjön idag. Förutom en helt kort kryckvandring blev det till att sitta i bilen med kaffet. Sådana dagar har sin alldeles speciella charm: vinden sliter i bilen, den gungar lätt och man känner sig skyddad mot den ovänliga och kalla vinden. Bäst av allt är frånvaron av människor. Vi var alldeles själva där ute, inte ens korna gick i hagen bakom oss som de brukar.

Carls Milles änglar står staty utanför Centralsjukhuset. Foto: Astrid Nydahl

När jag besökte min dotter på sjukhuset idag hände det en obehaglig sak. I korridoren på neurologen, där det mest ligger stroke-patienter, satt en man och läste sin tidning. Han hade en nerfälld bricka framför sig, och jag trodde att den bara skulle bidra till att hålla tidningen uppe. Men just som vi skulle gå förbi honom lyfte han på brickan och reste sig. Det kunde han förstås inte utan föll raklång med en duns. Vi rusade och hämtade sköterskorna. Min dotter sa att han fallit så många gånger och att vi inte själva skulle försöka hjälpa honom upp. Det var en mycket obehaglig upplevelse. Hela eftermiddagen har jag tänkt på vad som händer den dagen man inte kan ta vara på sig själv längre.

Vi satt i dagrummet och samtalade.Min dotter kunde gå den lilla biten dit själv idag och det kändes som ett stort framsteg. Som vi satt där kom hennes äldsta barn Ebba, och det var rörande att se dem hålla om varandra, länge och hårt. Första mötet sedan förra söndagen.