Mellanlägen och överlevnad

Foto: Astrid Nydahl

När vi prövas som de bräckliga människor vi är öppnar det sig efter en tid tydliga alternativ. De kan verka diffusa i just det tillstånd av dimma och mörker man prövas av. Men de blir tydligare för varje dag.

För att alls orka ta itu med en ny dag måste jag ut ur huset. Stannar jag kvar inomhus sjunker jag som en sten. Varken läsandet eller skrivandet - eller för den delen något tredje - har någon som helst betydelse.

I samma stund jag kommer till Östersjöns strand vänder det. Det får gärna storma. Det får gärna vara kallt. Men det kan också vara stiltje. Och ljummet som det var idag. Att Östersjön kan ligga spegelblank i november är kanske ingenting man förväntar sig, men när den gör det blir man lite upplyft ur sin överlevnadskamp och hamnar i det mellanläge där kanske ändå ljus kan skönjas. Jag kan inte låta bli att tänka på en av alla judiska vitsar jag haft med mig hem. En man som varit nära att drunkna får frågan om han inte bottnade. "Jodå", svarar han, "visst bottnade jag men jag nådde inte upp till vattenytan."

Ungefär så känns det. Om det blir sämre eller bättre finns det ingen anledning att spekulera i just nu. Jag tar dagarna som de kommer, en och en.

Foto: Astrid Nydahl